Trötthet och dåliga nyheter..

När man åker till jobbet i mörker och kommer hem i mörker, då känns det ibland lite svårt att motivera sig. Hade en lång dag på jobbet och det faktum att jag idag åkte buss (vilket ger ungefär två timmars restid) gör ju självklart att dagen känns extra lång. Arbetsdagen var dock ganska bra. Är glad för mina kollegor som oftast kan frambringa lite goa skratt under dagen. Barnen är ju också för härliga och deras funderingar kan ibland vara helt underbara att få ta del av.

När jag kom hem fanns det inget annat att göra än att slänga sig på soffan. Tröttheten tog över fullständigt. Tyvärr avslutades dagen ganska trist då jag fick höra en väldigt tråkig nyhet. Kan inte skriva
vad det gäller men känner mig just nu ganska ledsen och nedstämd. Undrar ofta hur jag ska orka. Varje dag är en kamp men det sista har jag ändå tagit mig an kampen på ett helt annat sätt och med en helt annan kämparglöd än tidigare. Trots det undrar Jag ibland om jag kommer orka hela vägen. Vissa dagar slår likgiltigheten till som en blixt och fullständigt förlamar mitt sinne. Då vill jag inte känna, tänka eller ens vara. Då vill jag ingenting. Det är nog den värsta känslan av dem alla.

Nu ska jag försöka sova. Ögonen är rödgråtna och huvudet dunkar. Borde kunna somna snabbt med tanke på hur trött jag är, men har lärt mig att tröttheten inte är en garanti för sömn. Ska väl ändå göra ett försök.

God natt alla fina!

Sara ❤️

Om att fiska likes..

Det där med sociala medier. Jag tror inte jag är ensam om att erkänna att det tar upp alldeles för mycket av min tid och att det kräver alldeles för mycket av mitt fokus. Jag säger inte att sociala medier är dåligt, det finns en mängd fördelar, t.ex. enkelheten i att skapa events, få kontakt med gamla vänner, skapa grupper eller köpa och sälja grejer. Men ibland kan jag känna att det bara blir en jakt på massa likes. Jag är nog bland de värsta, och en av anledningarna tror jag är just det jag skrev om i mitt förra inlägg. Rädslan för ensamheten och behovet av bekräftelse. Jag kan bli sådär löjligt glad om någon som jag ser upp till gillar eller kommenterar min facebookstatus eller instagrambild. Jag kan räkna följare och känna besvikelse över att vissa människor inte följer mig eller accepterar min vänskap. Jag har t.o.m. gått och varit upprörd i veckor när jag upptäckt att någon som jag tycker om slutat följa mig på instagram. För det har hänt och jag kan samtidigt förstå varför. Ibland har mina inlägg varit så desperata i sitt rop på likes att det blir patetiskt. Jag skäms över det i efterhand samtidigt som jag just i den stunden som jag delar inlägget känt att det kändes rätt. Att jag just i den stunden av ensamhet och förtvivlan behövde dom där likesen eller kommentarerna för att på något sätt komma på fötter igen. Jag kan inte lova att jag kommer sluta med mitt "likesfiskande" på stört. För just nu i min process måste jag fokusera på en sak i taget. Och den där kommentaren eller likesen kanske ändå kan hjälpa mig att komma framåt. Det sägs att det krävs tio positiva ord för att gottgöra ett negativt. I så fall behöver jag många, många positiva ord innan jag kan gå vidare helt. Healing takes time, men jag är så otroligt glad att jag inte är ensam! 
 
Sara ❤️

Två steg framåt och ett steg tillbaka..

..men för att försöka vara positiv så får man väl ändå tänka att det går framåt.. Om än långsamt. Vissa dagar orkar man liksom bara inte. Denna dagen har varit gråare än gråast och jag har varit tröttare än tröttast. Kastas mellan känslor av förtvivlan, hopp och likghiltighet men kämpar allt jag kan för att hålla rätt fokus. Har ju bestämt mig för att ta mig ur det här nu och jag vet att det inte kommer att bli lätt, men jag tänker inte ge upp. Min största rädsla är ensamheten. Att leva ett liv i ensamhet och aldrig få uppleva det som faktiskt är min största dröm. Ibland gör det fysiskt ont i mig när jag tänker på det. 
 
Jag skriver och säger ofta att jag är tacksam över mina vänner. Och tro mig, det är jag verkligen! En vän sa till mig för ett tag sedan att det ibland känns som att jag testar vår vänskap. Som att jag tvivlar på den. Och det fick mig att verkligen tänka till. Jag insåg att hon faktiskt hade rätt, att det faktiskt var sant. Att jag gång på gång behövde få det bekräftat för att våga försöka lita på det. Det är nog en skada jag har. Efter många år av utanförskap, mobbing och ensamhet blir man lite skadad. Och såren blir djupa. Mycket djupare än man kanske kan tro. Men en dag ska mina sår ha läkt och jag ska titta tillbaka på ärren och kanske ta lärdom av dem. kanske jag till och med kan vara till hjälp för andra människor genom mina upplevelser och erfarenheter. Den dagen längtar jag till. 
 
Under tiden är det väl bara att kämpa på. Även om vissa dagar är lite kämpigare än andra. Är otroligt tacksam för alla böner, tankar, kramar och peppande ord. För det är de som för mig framåt. 
 
Kommer försöka ta upp mitt bloggande här lite. Kommer kanske vara ganska öppen och ärlig och ibland kommer det säkert komma lite tyngre inlägg. Läs gärna, men bara om ni vill och orkar. 
 
Hoppas ni får en mysig tisdagskväll. Själv ska jag bädda ner mig i soffan, tröstäta, kanske gråta en skvätt och hoppas på att denna kvällen snart är över. Imorgon tar vi nya tag! 
 
Sara 💜

The naked truth

My story.
Nu får det räcka. En gång för alla är det dags att bryta detta. Att bli fri. Att få slippa ångesten och alla sömnlösa nätter. Att ta mig ur den här depressionen. För jag har äntligen fått "sjukdomsinsikt" och förstått att detta inte bara handlar om att jag varit lite nedstämd i perioder, utan att problemet ligger djupare än så. Att depression faktiskt är som en sjukdom som äter upp dina positiva tankar och känslor från insidan. Och att det finns behandling att få. Att det skulle ta över tio år att förstå det känns som ett nederlag. Blir lite ledsen när jag tänker på allt jag hade kunnat gjort och fokusera på under alla dessa år istället för att kämpa med att ta mig igenom vardagen. Men som man säger; bättre sent än aldrig! Nu är det ju som tur var inte så att jag bara stängt in mig och isolerat mig från verkligheten på grund av detta. Jag har levt, och jag har träffat vänner, dejtat, tränat, pluggat och jobbat under hela den här tiden. På något sätt har jag lärt mig att leva med det, att liksom få en fungerande vardag trots allt. Har fått höra att det beror på att jag är stark som person, men jag vet inte. Känner mig inte direkt stark. Det har varit en lång process för mig att förstå att jag faktiskt behöver hjälp. Jag har haft ett otroligt bra stöd från mina vänner vilket jag är oerhört tacksam över. Vem vet var jag hade varit idag utan mina vänner? Vågar inte ens tänka tanken..
 
Psykisk ohälsa är så vanligt. Du vet det, jag vet det, men ändå är det så fruktansvärt svårt att gå till läkaren på grund av att man mår dåligt psykiskt. Det är så mycket lättare att söka läkarvård för en ond tå eller huvudvärk. Så var det i allafall för mig. Skammen och känslan av att man kanske inte är riktigt normal (vad nu det är?). För mig har synen på psykisk ohälsa varit att man är lite knäpp, lite annorlunda och att man kanske inte har alla hästar hemma. Men alla är vi olika, och precis som vilken annan sjukdom som helst så kan det drabba vem som helst. Framför allt när vi lever i ett samhälle där stress, prestationer och ytligheter är saker som är allt för viktiga för oss. Det är inte så konstigt att man lätt kan tappa bort sig själv mitt i allting. Jag har i allafall kommit till det stadiet då jag inte längre skäms. Då jag känner att jag vill vara öppen med det för att folk ska förstå mig bättre. Har väl egentligen alltid varit ganska öppen framför allt i sociala medier och det kanske inte har varit svårt för mina vänner att gissa att något är på tok. Det har varit mitt sätt att förmedla, mitt sätt att öppna upp mig, då prata aldrig varit min grej. Mitt sätt att ropa efter hjälp då ensamheten varit som värst.
 
Nu vet jag att jag har enormt många vänner som finns där för mig. Jag vet att de negativa tankarna och känslorna bara är stora feta lögner som talats in i mitt liv. Men trots att jag vet måste jag fortsätta bearbeta. Fortsätta kämpa för att en gång för alla komma igenom. För känslorna och upplevelserna, som i mitt fall orsakat allt detta, försvinner inte så snabbt. Det är en process som måste få ta sin tid. Precis som ett sår som måste få läka färdigt. En dag kommer mina sår ha förvandlats till ärr, men jag är helt enkelt inte där än. Förra helgen var jag med om den största kärlekshandlingen jag någonsin upplevt. Har nog aldrig känt mig så älskad och omtyckt av mina vänner tidigare och jag bestämde mig för att den kärleken skulle bli min vändpunkt. På riktigt! Nu siktar jag på mitt genombrott. För första gången på länge ser jag ljuset i tunneln. Dock långt borta, men jag kan ändå se det. Jag ska bara ta mig dit! Och jag är inte ensam, det har jag gång på gång fått bekräftat för mig!  Tack för er kärlek! Och tack till alla er som väljer att fortsätta vara mina vänner trots allt! Love you! 
 
Sara ❤️
 

London och ups and downs..

Förra veckan var jag i London på Colour Conference. Vi var över 50 tjejer från Connect Church som åkte i år. Colour Conference är en kvinnokonferens som anordnas av Hillsong Church som en del i det globala nätverket Sisterhood. 8000 kvinnor i olika åldrar samlades i Wembely arena för att ta del av undervisning, underhållning samt att lovsjunga tillsammans. Väldigt mäktig känsla när en hel arena fylls med glada tjejer som lovsjunger gud. Förutom konferensen så hann vi även med två dagars shopping samt ett besök på Her majestrys theathre där vi såg musikalen Phantom of the opera.

När jag kom hem efter fem härliga dagar i London kände jag en enorm tomhet. Från att ha varit med vänner dagarna i ända till att komma hem till en tom lägenhet (sånär som på två gosiga katter). Och denna veckan har varit jobbig med mycket negativa tankar och känslor av ensamhet. Längtar så till den dagen då jag kommer hem till en familj och ett hus fyllt av barn. Hoppas så att den dagen kommer!!

Det har varit mycket ups and downs för mig denna våren och jag bara hoppas att sommaren blir annorlunda. Vill bara må bra men har så lätt för att hamna i negativa tankar och gräva ner mig själv. Men jag ska se till att detta vänder, en gång för alla!

Nu ska jag dock försöka sova!

Sara ♥


April, april..

Men än har jag inte blivit lurad förutom några småskämt av barnen på jobbet.

Imorse när jag vaknade kände jag bara för att dra täcket över huvudet och stanna där.. Ont i huvudet, ont i halsen och täppt i näsan är inget roligt sätt att starta dagen och när man dessutom känner sig lite nere är det svårt att hitta motivationen att ta sig till jobbet med ett leende. Men jag tog mig dit i alla fall!

Idag har varit en lång dag. Idag startade inskolningarna för två nya barn på jobbet så förmiddagen hade vi lite fullt upp kan man säga. Idag startade jag även med utvecklingssamtalen för denna termin och eftersom jag har många samtal känns det bra att vara igång. Däremot ser jag inte fram emot kommande veckor då det lär bli mycket jobb och många långa dagar på jobbet.

Som tur är har jag något väldigt roligt att se fram emot i början av maj då vi åker till London på Colour Conference med ett stort gäng tjejer från kyrkan. Ska bli såå kul!

Nu ska jag dra mig mot sängen för imorgon kommer bli än ännu längre dag än idag! Ser inte fram emot det allts, men vissa saker måste man ju bara orka med, eller hur?!

Hoppas ni haft en bra dag och hunnit njuta lite av vårsolen!

Sara ♥

En dag.. max!

En dag går det bra att vara hemma själv. En dag MAX! Sedan blir det jobbigt... rastlösheten blir påtaglig, tankarna tränger sig på och känslorna tar över. Även om jag gör allt jag kan för att försöka sysselsätta mig så går det helt enkelt inte. Men precis som med allting annat så är det väl så att träning ger färdighet och man måste ju börja någonstans!

Idag är en såndär grå dag. Kom hem från jobbet för en stund sedan och har ingen lust till någonting. Efter en halvt sömnlös natt är jag även ganska trött så det kanske får bli en tidig kväll ikväll.

Hoppas i allafall att det kommer något kul på TV...

Sara ♥

Vårlördag!

Våren är här och det är lördag. Borde ju hoppa av glädje, men istället sitter jag i soffan och glor på tv. Är lite halvkrasslig och orkar inte göra något ansträngande idag trots att jag har en hel trädgård som borde rensas och ett halvt hus som borde städas.. Får väl se om jag orkar hitta på något lite senare idag. Blir väl på sin höjd en filmkväll med några vänner i så fall och kanske en liten promenad i solen. 

Har inte ätit frukost än så det blir min första aktivitet för dagen.. lär väl inte finnas så mycket i min kyl då jag inte handlat på ett tag, men någonting ska jag nog kunna skrapa ihop. 

Hoppas ni får en strålande lördag! 

Sara ♥

Föräldramöte-check!

Så var vårterminens föräldramöte avklarat. Denna gången gjorde vi på ett lite annorlunda sätt och lät även barnen vara med. Barnen fungerade som föräldrarnas guide på förskolan. Föräldramötena brukar ju ändå handla om vad vi gör på förskolan osv.. och nu fick föräldrarna istället uppleva det. Vi lekte lekar, hade sångsamling med fruktstund och pysslade tillsammans. Mycket uppskattat av barnen och föräldrarna. Vi hade dessutom lagt fram lite material, styrdokument och annat som föräldrarna kunde titta i, och så fanns det ju tid för att faktiskt hinna svara på frågor och diskutera saker som man inte alltid hinner när föräldrarna lämnar och hämtar.

Idag har jag dessvärre inte hunnit med så mycket mer än att vara på jobbet. Kom hem vid 20.00 och slängde mig på soffan. Ska snart förflytta mig till sängen då jag börjar 06.00 imorgon bitti och verkligen behöver sova. Känner att jag börjar bli lite krasslig igen men hoppas verkligen att det går över fort. Imorgon är det i allafall fredag. Ska bli skönt att få sluta tidigt och jag hoppas att helgen bjuder på något kul.

Har också haft en helt galen träningsvärk efter första springrundan för året. Har nog aldrig i hela mitt liv haft sådan hemsk träningsvärk. Helt galet.. kan knappt gå i trappan eller ens sätta mig på toaletten!!! Hoppas det blir lite bättre imorgon.. idag var dag 2 och den brukar ju vara värst..

Nu: SÄNGEN!!
God natt alla fina!

Sara ♥

Huvudvärk...

huvudvärk är något som jag har ganska ofta. Vissa dagar mer och andra lite mindre. Idag har jag haft riktigt jobbig sprängande huvudvärk och känt mig lättirriterad och arg över småsaker.. mindre rolig dag helt enkelt.

Har dock inte gjort så mycket utan efter jobbet åkte jag hem och slängde mig i soffan. Skulle verkligen behöva komma igång med min träning men än så länge har motivationen varit sådär. Men jag ska!!!

Nu ska jag däremot sova för jag har varit vaken sedan fem imorse.. hoppas på en god natt!

Sara ♥

Mars!

Så var det första mars. Tiden bara rinner iväg. Den senaste veckan har varit riktigt jobbig. Både på personligt plan men även på jobbet. I måndags undrade jag hur jag överhuvudtaget skulle ta mig igenom veckan och då den toppades med förkylning ville jag bara ge upp.. Men denna veckan är över och jag har klarat den bättre än förväntat tack vare två olika faktorer. För det första har våren hängt i luften, Solen har letat sig fram och fåglarna kvittrat utanför mitt fönster på morgonen vilket gjort det lite lättare att stiga upp på morgonen. För det andra så har jag haft fantastiskt stöd av mina underbara vänner som verkligen fått mig att känna mig extra älskad denna veckan. uppskattar det så enormt mycket!

Jag känner för att göra om lite här hemma. Behöver lite inspiration och har idag ägnat hela förmiddagen åt att leta inredningsbilder på pinterest och diverse olika bloggar. Har några få ideer som jag får se om de blir verklighet. Längtar så till den dagen jag har ett eget hus att inreda samt massor av pengar så att jag kan köpa de möbler jag vill ha. Är ju inte ens säkert att den dagen någonsin kommer men drömma kan man ju..
Skulle också behöva köpa lite nya växter till mina fönster, gärna lättskötta för jag är expert på att glömma vattningen..

Har också suttit och läst en del artiklar på facebook idag. Det finns så många saker som gör mig upprörd och ibland undrar jag hur folk tänker. Och då menar jag även många av mina egna facebookvänner där jag ibland kan känna att människosynen är så långt ifrån min människosyn att jag bara vill spy. De flesta håller ju med om att alla människor har lika värde, men väldigt många lever inte som de tror vilket gör mig besviken.

Nu ska jag försöka ta tag i tvätthögen och städa lite här hemma. Hoppas ni får en fin lördag!

Sara ♥

soffpotatis och halvblind..

Sitter hemma i soffan och tittar på TV. Har precis skaffat en boxer och fler kanaler vilket gör det lite roligare att titta på TV. Tittar just nu på familjen annorlunda och kan inte låta bli att längta till familjelivet. Nu kanske inte jag vill ha 12 barn, men några stycken hoppas jag ju på ;)

Sitter med min värmekudde över axlarna då jag haft väldigt ont i nacke och axlar i två dagar. Hoppas verkligen det går över snart för man blir så mycket mer trött av att gå runt och ha ont!

En annan sak som bekymrar mig är att jag helt plötsligt börjat se så dåligt. Det är som att någon tryckte på en knapp och vips så försämrades min syn radikalt. Ringde till optikern idag och bokade en ny tid och förhoppningsvis får jag starkare linser så att jag kan se bra igen. Kan inte ens läsa texten på tv:n nu :/

Nu ska jag fixa lite kvällsmat och försöka njuta så gott jag kan av elden i brasan. Gillar verkligen min öppna spis som jag numera kan elda i. Speciell myskänsla på det alltså!

Hoppas ni har en bra måndagkväll!

Sara ♥

små steg...

Ibland orkar man bara tänka kortsiktigt. Ta en dag i taget och gå med små, små steg framåt. Den senaste tiden har energin i princip bara räckt till att tänka en dag framåt vilket kan vara okej i perioder. Förutom trötthet och brist på energi har dagarna toppats med huvudvärk. Känns härligt. NOT!

Har i alla fall tagit ett steg i rätt riktning denna veckan. Ett ganska stort steg för mig och förhoppningsvis kan det leda till något positivt. Nu hoppas jag bara att jag klarar av att ta resterande steg vilka kommer vara många och tunga.. men med goda vänner vid min sida hoppas jag att jag ska klara av det.

Nu har det kommit massor med snö. Jag gillar snö, dels eftersom det underlättar så mycket på jobbet då barnen verkligen blir så mycket gladare. Men också för att allt blir mycket ljusare och vackrare.

Imorgon blir det premiärskridskoåkning på sjön. Ska bli mysigt att åka utomhus tillsammans med Malin bl.a. Hoppas bara att isen håller :S

Ikväll slappar jag ensam i soffan med en påse chips. Orkade inte direkt hitta på något ikväll. Ska nog dra mig mot sängen snart!

Hoppas ni har en bra fredagkväll!

Sara ♥

26 januari

26 januari. En ganska vanlig dag för de flesta, någon kanske fyller år eller firar bröllopsdag men för mig för den innebär den en stor påminnelse om min lilla mormor. Det är idag fyra år sedan hon lämnade livet här på jorden och hamnade i himmelen. Jag saknar henne så otroligt mycket, men tanken på att vi kommer att träffas igen gör det hela lite mer uthärdligt. Min mormor var starkt troende och hon har på många sätt varit en förebild för mig. Under tiden hon levde pratade vi väldigt sällan om den kristna tron, men jag har insett såhär i efterhand att hennes inställning till livet och hennes liv tillsammans med gud faktiskt inspirerat mig mer än jag tror. Hennes övertygelse om att gud finns och gör allt gott för oss har liksom smittat av sig en aning. Jag önskar att jag en dag får ha lika stark tro som min älskade mormor hade.

Jag hoppas att hon en dag ska titta ner på mig från himlen och känna sig stolt. Att hon ska förstå att hon faktiskt påverkade mig mer än hon gjorde och att hon ska förstå hur mycket jag faktiskt älskade henne.




Sara ♥


Lång dag...

När man börjar 06.00 och jobbar till 19.30 (trots en liten paus mitt på dagen) blir man ganska trött.. Samtidigt är det så tråkigt att gå och lägga sig direkt när man kommer hem för då känns det ju som att man inte gjort något annat än att jobba (vilket man i och för sig inte har då). Fastnade hur som helst framför tv:n. Men tyvärr har jag inte så många roliga kanaler och det var verkligen ingenting som var värt att titta på. kopplade in datorn och klämde några avsnitt av That's 70's show istället. Har börjat småtitta lite på den efter många år och måste ändå säga att det är humor! Nostalgi och humor.

Helgen gick ganska fort som vanligt. I fredags och igår (söndag) var jag domare på vår miniortävling i ishallen. Ganska kul att se de små isprinssessorna/-prinsarna försöka sig på både det ena och de andra och man kan nästan minnas hur det var när man själv tävlade sina första tävlingar i början av 90-talet.

I lördags var vi ett gäng och åkte skridskor på heden och sedan blev det mycket slappishäng i soffan innan lite kvällsmat hos Johanna och Oscar. Go dag.

Igår när jag kom hem från ishallen orkade jag inte göra någonting. Ville helst bara krypa ner i soffan och stanna där. Tog mig i allafall i kragen och tog bort min julgran. Tänkte kasta ut den, men sedan tänkte jag att jag lika gärna kunde utnyttja min öppna spis så det slutade med att jag eldade upp hela granen. Det brann rätt bra. På kvällen fick jag lite oväntat men väldigt uppskattat besök av min fina vän Malin. Är så otroligt glad över mina fina vänner som verkligen, verkligen bryr sig om mig. Mer än vad jag faktiskt trodde att de gjorde!

Nu ska jag nog försöka sova. Får se hur det går, men det hade verkligen varit välbehövligt med många sköna timmars sömn!

God natt
Sara ♥

Umgås med mig själv!

Att lära mig umgås med mig själv har jag försökt många gånger. Är tyvärr inte jättebra på det men ibland har man ju inget val liksom. Trots att jag vet att jag har vänner som bryr sig och som tycker om mig så är ensamheten det som är värst. En av mina största rädslor är att bli ensam i livet utan en egen familj att dela livet med.

Idag efter jobbet har jag bara varit hemma. Frostat ur frysen då det äntligen (!) är minusgrader och eldat min första brasa i min öppna spis. Har väl haft en ganska mysig eftermiddag/kväll hitills, men tyvärr har jag svårt att koppla av helt och känna frid i själen. För många tankar som snurrar i huvudet och en jobbig klump i magen som bara inte vill försvinna.

Nu blir det till att slappa lite i soffan innan det är dags att sova. Upp tidigt imorgon och jag hoppas innerligt att jag ska få sova gott så att denna trötthet vill försvinna någon gång!

Sara ♥

Livet..

Trots att jag verkligen blivit mer och mer övertygad om vad jag lever för så känns det inte lättare att leva. Utmaningarna är lika stora och tanken på att jag faktiskt kan få hjälp från någon så mycket större, men ändå inte alltid känner att jag får det är så frustrerande! Jag vill bara må bra och leva ett normalt liv! Är oerhört tacksam för min connectfamily och vad den har gett mig de senaste åren. Och visst kan jag se en positiv utveckling i mitt liv om jag blickar tillbaka. Tyvärr räcker inte det jag ser till. Tyvärr kommer alla negativa tankar och ångestkänslor krypande ändå och hur mycket jag än försöker lyckas jag inte alltid stå emot. Det är lätt att säga "skärp dig", "ta dig i kragen", "tänk positivt", "kämpa hårdare"., osv, men jag tror inte att någon som inte gått igenom något liknande kan förstå hur förbannat svårt det faktisk är. Det är ju inte det att man inte vill, utan helt enkelt att man inte klarar av det hur mycket man än försöker! Men jag har ändå bestämt mig för att inte ge upp. Jag jag har bestämt mig för att kämpa vidare och är glad för de dagarna det faktiskt går. Och jag har hoppet kvar om att jag en dag ska få vara lycklig. Det är ju bara det att hjärnan och känslorna inte riktigt fattar det!!!

Nu ska jag påbörja en ny arbetsdag!
Sara ❤️

Första veckan avklarad..

.. Trots att denna veckan varit en dag kortare än normala arbetsveckor är jag helt slut. Höll på att somna idag på jobbet efter att vi hade ätit lunch. Kunde liksom inte hålla ögonen öppna! Men som tur är fick jag gå hem tidigt och nu är jag hemma och tänkte ta en powernap i soffan innan jag ska försöka klura ut vad jag ska göra ikväll. Känner verkligen inte för att sitta hemma i soffan själv. Det är liksom ingen bra idé när det gäller mig just nu, så någonting får det bli!

Det är fruktansvärt jobbigt att vara såhär trött som jag varit denna veckan. Men så är det för det mesta när man varit ledig ett längre tag och ska tillbaka in i sina rutiner igen. Jag hoppas innerligt att det går över snart!

Sitter just nu och beundrar min fina julgran. Vill liksom inte kasta ut den riktigt än fastän man kanske borde. På måndag är det tjugondag knut så tills dess får den i allafall stå kvar. Den barrar ju trots allt inte så mycket än!

Jag har hört att det ska bli kallare. Jag hoppas att det i så fall kan passa på att komma lite snö. Är så trött på detta gråa, regniga, leriga och urtrista väder! Och jag vet att barnen på jobbet har så mycket roligare så fort det kommer lite snö. Det skulle lysa upp tillvaron för många, inte minst mig!

Nä om man skulle ta den där powernapen...

Hoppas ni har en grym fredag!
Sara ♥

Tillbaka till verkligheten...

Då var denna julledighet med alla extra helgdagar över. Nu väntar en lång vårtermin med jobb och.. jobb. Hösten bestod ju av skola och jobb vilket innebar att det inte fanns så mycket tid över till annat på eftermiddagarna. Tidigare i mitt liv har jag alltid haft min konståkning som varit min givna eftermiddagsaktivitet. Men nu har jag inte det längre vilket innebär att jag måste komma igång med något annat för att inte bara sitta hemma och bli rastlös. Ska självklart försöka ta tag i träningen lite men är så opeppad när det är såhär dåligt väder ute. Regn, regn och regn. Sedan hoppas jag ju självklart att jag ska hinna träffa lite vänner, men på vardagarna är det alltid lite svårt att hinna träffa vänner. Alla är trötta eller har fullt upp med annat. Många av mina vänner är gifta och har barn och för dem är det ju helt enkelt ett pussel att få ihop vardagen. Sedan bor jag ju dessutom ute i Floda medan nästan alla jag umgås med bor inne i GBG. Det blir alltid lite bökigare att bara ta en spontanfika eftersom det tar sin lilla tid att åka in till stan. Har ju blivit lite mer intresserad av att pyssla så det kanske får bli min nya vardagshobby.

Idag har jag varit trött. Väldigt väldigt trött. Jag är trött på att vara trött för det känns som att det aldrig spelar någon roll hur mycket jag sover eller vilar. Är alltid trött ändå. Tur ändå att barnen på mitt jobb ger mig lite energi. Det var mysigt att träffa alla barn som varit lediga över julen idag. Många kramar och fina ord blev det vilket självklart är upplyftande.

Nu blir det till att slappa en stund i soffan. Ensam men med huvudvärk så det kanske är lika bra. Längtar så till den dagen då jag träffar den någon att dela livets alla dagar med. Någon som vill sitta bredvid mig i soffan och bara vara trots att jag är trött och tråkig. Och någon som jag kan komma hem och berätta för hur min dag har varit, om än helt oväsentliga saker. Någon som skrattar åt mina dåliga skämt och som torkar mina tårar.. någon att bara få älska.. (okej nu blev det lite djupt.. sorry). Hur som helst.. nu ska vi se vad tv-tablån har att erbjuda!

So long!
Sara ♥

Nytt år!

Jahopp. Då var det 2014, och jag har inte bloggat på ytterligare ett halvår. Men men, kände ändå för att göra ett litet inlägg. 2013 har varit ett bra år på väldigt många sätt. Det har också varit ett jobbigt år på många sätt. Året började med en ganska mörk vår. Jag var lite deppig och tyckte att livet var ganska tungt. Samtidigt tog jag ändå tag i det och förändrade många saker. Jag mådde långsamt bättre och kände mig mer och mer sugen på allt vad livet hade att innebära. Mycket av det var inte bara min förtjänst. Det hade aldrig gått utan mina underbara vänner och framför allt inte utan min fina vän Anna och hennes familj.

I mars 2013 tävlade jag (troligtvis) min sista konståkningstävling då jag hade bestämt mig för att sluta med sporten som jag ägnat 24 år av mitt liv till. Kändes väldigt konstigt och tomt i början men jag vande mig vid det också. Man hade ju helt plötsligt tid till annat. Kommer alltid att sakna konståkningen men beslutet att sluta kändes ändå rätt. (och egentligen har jag ju inte slutat helt då jag faktiskt försöker träna en gång i veckan numera, bara för skojs skull). En av vårens höjdpunkter var att åka till London på Colour conference. Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse och dessutom lärde jag känna Malin som numera blivit en av mina bästa vänner. Under slutet av våren lärde jag även känna två goa tjejer, Ida och Louise som tillsammans med mina redan befintliga vänner gjorde sommaren 2013 till den bästa sommaren hittills i mitt liv. Alla grillkvällar, badstrandsdagar, partyn och myskvällar tillsammans med mina fina vänner var helt perfekta!

I september hände sedan något som kom att förändra mig ganska mycket. Jag började i Connect churchs bibelskola och gick ner från heltid till 40% på mitt arbete. Bibelskolan är något av det bästa jag har gjort. Förutom att jag lärt känna ett helt gäng nya underbara vänner så har jag vuxit enormt i min tro och fått ett helt annat sätt att se på bibeln. Lifechanging! Hösten har mestadels varit bra. Har gått i skola, jobbat och försökt träffa vänner på helgerna. Har hängt en del hemma hos Anna med familj. Hennes fyra döttrar är helt fantasiska, så goa och omtänksamma och det har även blivit några barnvaktskvällar där vilket varit så mysigt. Längtar enormt mycket till den dagen då jag själv skaffar familj och barn. Tur att man kan låna andras under tiden.

I november gifte sig en annan av mina bästa vänner. Johannas och Oscars bröllop var helt fantastiskt och jag är så glad att jag fick förmånen att dela dagen med dem. Möhippan för Johanna några veckor tidigare var också väldigt rolig trots lite stress med planeringen inför den.

Sedan kom december med massa julmys, julfester, julkonserter osv. December är alltid så fullspäckad att man knappt hinner tänka. Lite jobbigt när man i mellandagarna helt plötsligt har alldeles för mycket tid för att tänka!! Julafton firades hos min syster Elina och hennes pojkvän. Det var min familj och hans familj och det var riktigt mysigt trots att det inte kom någon snö. Tillsist var det dags att fira nyår och det firades hemma hos familjen Wennerberg i deras mysiga hus tillsammans med massa goa människor från kyrkan. Bästa nyårsfirandet man kunde få enligt mig och vi fick även se en del riktigt fina fyrverkerier.

Nu blickar jag framåt och hoppas på att 2014 ska överträffa 2013. Det finns mycket jag längtar efter men framförallt vill jag bara må bra och njuta av dagarna jag har. Vem vet hur länge man lever.. livet är ju ganska skört!

Hoppas ni haft ett bra 2013!

Sara ♥

Tidigare inlägg Nyare inlägg