Förändring
Har precis städat ut julen. Granen rök häromdagen och idag plockade jag bort de sista tomtarna och juldukarna. Har två hyacinter kvar som påminner lite om julen men annars så är våren välkommen in i mitt hem. Har dock börjat fundera lite på hur jag vill ha det här hemma. Känner för att göra någon förändring. Kändes liksom lite fel att ställa tillbaka alla lampor, ljuslyktor, prydnadssaker osv. på exakt samma plats som före jul. Jag vet dock inte riktigt hur jag vill ha det. Ska jag möblera om? Köpa nytt? Eller räcker det med att bara byta ut någon gardin här och där? Hur mycket vill jag förändra och hur mycket energi orkar jag lägga på det? Det är alltid härligt att byta säsong. Man får liksom ett helt annat fokus och man lämnar något bakom sig.
Jag känner att jag är hur redo som helst att byta säsong i mitt liv, på det personliga planet. Jag vill inte att saker ska vara som de har varit. Jag vill inte vara kvar i gamla mönster utan jag vill blicka framåt, utvecklas, utmanas och verkligen leva. Frågan är ju bara hur man gör. För det känns ärligt talat skitsvårt. Varje gång jag känner att jag är på väg dras jag liksom tillbaka och påminns om att jag inte får lov att släppa taget om det förflutna, eller snarare att det förflutna inte får släppa taget om mig. Jag försöker men jag faller dit varje gång. Och jag är så förbaskat trött på det.
Jag känner att jag förändras. Att jag liksom är mitt uppe i en förändring av mitt inre. Jag känner att jag har fått en helt annan medvetenhet kring varför jag reagerar som jag gör i olika situatuiner eller varför jag fungerar på det sättet jag gör. Men jag vet däremot inte hur jag ska kunna använda det för att gå vidare och må bra. Än sen om jag vet VARFÖR ångesten kommer. Den kommer ju i allafall!!!
Jag hoppas att jag i takt med att våren kommer ska kunna släppa in lite mer solsken i mitt liv. Att jag ska kunna andas friare och bara få känna att jag har någonting större att leva för. Det är min eviga bön. Och ibland har jag tro för det och ibland inte. Men jag försöker vara uthållig och ha tålamod ändå. Och jag är innerligt tacksam för alla mina vänner som ber för mig och som stöttar mig på olika sätt.
Jag hoppas att jag i takt med att våren kommer ska kunna släppa in lite mer solsken i mitt liv. Att jag ska kunna andas friare och bara få känna att jag har någonting större att leva för. Det är min eviga bön. Och ibland har jag tro för det och ibland inte. Men jag försöker vara uthållig och ha tålamod ändå. Och jag är innerligt tacksam för alla mina vänner som ber för mig och som stöttar mig på olika sätt.
Nu ska jag sova och jag hoppas så att det går bättre än föregående två nätter då jag verkligen sovit dåligt! Men jag är redigt trött så vi får hoppas på det bästa!
God natt!! <3
poff, sa den helgen!
Helgen bara susade förbi. I fredags efter jobbet firade jag Louise som fyllde år. Det blev ett restaurangbesök med några goa tjejer och en alldeles lagom och väldigt mysig kväll.
Igår var det dop för älskade lilla systerdottern Alice. Jag och Alicia sjöng och spelade och dopet var jättefint. Efteråt var det fika i församlingshemmet. Massa goda kakor, nomnom! Alice börjar bli stor nu. Hon skrattar när man busar med henne och charmar alla som är runtomkring. Jag är så glad över att få vara moster till en sådan liten sötnos!
Igår kväll var jag tillsammans med några vänner inne i stan och åt och gick på bio. Vi såg filmen "Exodus, gods and kings" Som var baserad på berättelsen om Mose i bibeln. Jag måste säga att jag blev ganska besviken. När vi sedan skulle hem höll vi på att blåsa bort. Stormen Egon hade dragit in med riktigt starka vindbyar. Man riktigt kände hur det tog tag i bilen på motorvägen och grenar och saker flög i luften. Tack och lov att man kom hem helskinnad.
Idag har jag äntligen köpt en ny bil. I onsdags fick jag sålt min gamla och nu har jag uppgraderat mig till en nyare, mer pålitlig bil. Känns som en stor börda har lättat från mina axlar. Har faktiskt inte riktigt kunnat slappna av ordentligt under hela julledigheten på grund av detta så nu kommer jag förhoppningsvis kunna ta det riktigt lugnt när jag är hemma och är ledig.
Helgen avslutades med ett besök i min älskade kyrka, Connect Church. Riktigt bra predikan av Pelle Hörnmark och go lovsång. Är så glad och tacksam över alla vänner jag har där. Min extra (stora) familj!
Nu ska jag sova för imorgon är det måndag och jobb igen. Ska bli roligt att köra till jobbet imorgon i min nya bil :)
God natt!
Sara ❤️
Igår var det dop för älskade lilla systerdottern Alice. Jag och Alicia sjöng och spelade och dopet var jättefint. Efteråt var det fika i församlingshemmet. Massa goda kakor, nomnom! Alice börjar bli stor nu. Hon skrattar när man busar med henne och charmar alla som är runtomkring. Jag är så glad över att få vara moster till en sådan liten sötnos!
Igår kväll var jag tillsammans med några vänner inne i stan och åt och gick på bio. Vi såg filmen "Exodus, gods and kings" Som var baserad på berättelsen om Mose i bibeln. Jag måste säga att jag blev ganska besviken. När vi sedan skulle hem höll vi på att blåsa bort. Stormen Egon hade dragit in med riktigt starka vindbyar. Man riktigt kände hur det tog tag i bilen på motorvägen och grenar och saker flög i luften. Tack och lov att man kom hem helskinnad.
Idag har jag äntligen köpt en ny bil. I onsdags fick jag sålt min gamla och nu har jag uppgraderat mig till en nyare, mer pålitlig bil. Känns som en stor börda har lättat från mina axlar. Har faktiskt inte riktigt kunnat slappna av ordentligt under hela julledigheten på grund av detta så nu kommer jag förhoppningsvis kunna ta det riktigt lugnt när jag är hemma och är ledig.
Helgen avslutades med ett besök i min älskade kyrka, Connect Church. Riktigt bra predikan av Pelle Hörnmark och go lovsång. Är så glad och tacksam över alla vänner jag har där. Min extra (stora) familj!
Nu ska jag sova för imorgon är det måndag och jobb igen. Ska bli roligt att köra till jobbet imorgon i min nya bil :)
God natt!
Sara ❤️
Helgen..
Spenderade helgen i Stockholm på konferensen Revival Nights i Hillsong Church. Så bra undervisning, härlig lovsång och go gemenskap. Var inte så sugen på att åka från början och hade mina dippar under helgen som vanligt. Men ju mer helgen gick, ju gladare var jag att jag åkte med. Fick med mig så mycket hem och känner mig peppad på att blicka framåt in i 2015 med förväntan och tacksamhet för vad Gud ska göra i mitt liv.
Mitt känsloliv är som den vildaste berg och dalbanan och jag blir verkligen inte klok på mig själv. Ena dagen (eller ena timmen också för den delen) känns allting hur bra som helst och på bara en sekund kan det förändras till världens ångestattack. Det är det som är det svåra att hantera, för känslorna kommer oftast som en bomb som exploderar i mitt inre. Därför får ni ursäkta om mina inlägg här och överallt annars i sociala medier också pendlar väldigt mycket mellan positivt och negativt. Jag ska försöka hålla mig till det positiva då det är mest attraktivt. Men jag vet hur jag själv fungerar. När allting stormar måste jag bara få ut det ibland och genom att dela med mig av det och lufta det lite så brukar det kännas aningen bättre.
Hur som helst så var helgen i Stockholm grym. Tänkte dela lite av det jag fick med mig någon dag framöver. Nu ärjag alldeles för trött och behöver verkligen sova. Imorgon börjar allvaret igen. Har ändå saknat mina små gullepluttar På jobbet ganska mycket måste jag erkänna!
God natt!
Sara ❤️
2014
2014 har gått fort. Det har som sagt gått väldigt mycket upp och ner, men jag tänkte försöka starta året med ett positivt inlägg och nämna de bra sakerna som har hänt. En höjdpunkt under våren var Colour Conference i London. Så härligt att få åka iväg tillsammans med 50 andra tjejer från kyrkan och shoppa, äta gott, lyssna på bra undervisning och lovsjunga Gud.
I juni fyllde jag 29 och det firades med kalas i dagarna två. Sedan var det sommar och det blev den varmaste och soligaste sommaren på många år. Vi firade midsommar ute på Styrsö vilket var jättemysigt. Sedan var vi några stycken som åkte ut på Hönökonferensen och solade och badade. Riktigt härliga dagar. Jag har gått på tre bröllop varav ett där jag var brudtärna. Så fantastiskt med bröllop och kärlek. Sedan har det blivit många slappa dagar vid havet med sol och bad. Men det absolut största som har hänt är att jag blivit moster till underbara lilla Alice. Att en liten bebis kan stjäla ens hjärta så mycket är helt otroligt.
Under hösten har jag tagit tag i mycket saker när det gäller mig själv och min hälsa och jag känner att jag gjort en del framsteg på det personliga planet. December månad var full av julmys, julkonserter och gemenskap och jag har nästan svårt att ta in hur underbara vänner jag har. Nyårsafton firades i Connect Church med en nyårsfest tillsammans med över 100 pers. Mycket party, god mat och härlig stämning. Kunde inte firat in det nya året på en bättre plats.
Nu ska jag försöka blicka in i 2015 med förväntan och tro på ett bra år. Jag hoppas innerligt att detta ska bli ett bra år och jag börjar med att dra till Stockholm på konferens tillsammans med ett härligt gäng från kyrkan.
Gott nytt år till er alla!
Sara ❤️
I juni fyllde jag 29 och det firades med kalas i dagarna två. Sedan var det sommar och det blev den varmaste och soligaste sommaren på många år. Vi firade midsommar ute på Styrsö vilket var jättemysigt. Sedan var vi några stycken som åkte ut på Hönökonferensen och solade och badade. Riktigt härliga dagar. Jag har gått på tre bröllop varav ett där jag var brudtärna. Så fantastiskt med bröllop och kärlek. Sedan har det blivit många slappa dagar vid havet med sol och bad. Men det absolut största som har hänt är att jag blivit moster till underbara lilla Alice. Att en liten bebis kan stjäla ens hjärta så mycket är helt otroligt.
Under hösten har jag tagit tag i mycket saker när det gäller mig själv och min hälsa och jag känner att jag gjort en del framsteg på det personliga planet. December månad var full av julmys, julkonserter och gemenskap och jag har nästan svårt att ta in hur underbara vänner jag har. Nyårsafton firades i Connect Church med en nyårsfest tillsammans med över 100 pers. Mycket party, god mat och härlig stämning. Kunde inte firat in det nya året på en bättre plats.
Nu ska jag försöka blicka in i 2015 med förväntan och tro på ett bra år. Jag hoppas innerligt att detta ska bli ett bra år och jag börjar med att dra till Stockholm på konferens tillsammans med ett härligt gäng från kyrkan.
Gott nytt år till er alla!
Sara ❤️
2014 och på väg in i 2015...
Julen 2014 är över. Den var helt okej. Själva julafton firades hemma hos min systers svärmor med familj, plus några till. Det var trevligt, men jag var väldigt trött. Juldagen spenderades mest i soffan då jag vaknade och kände mig krasslig. Satt och letade bil som en galning då min gått sönder-igen. Annandagen var det väl ungefär samma sak. Mest soffläge. Var även inne hos mina föräldrar en stund eftersom farmor var där på besök. Roligt att hinna träffa henne lite. Och ja, det var väl den julen.
Har funderat väldigt mycket på livet dessa dagar. Det blir lätt så när man har mycket tid för sig själv. Detta året har varit både bra och dåligt. Jag har jobbat extremt mycket med mig själv och på att komma ur min depression. Jag har framför allt fått insikt i att jag faktiskt varit fast i en depression under många år och att det krävs hjälp utifrån för att bli fri. Jag har också lärt mig att inte skämmas över det vilket hjälpt mig att ta några steg framåt.
Jag har gråtit oändligt många tårar, haft mängder av sömnlösa nätter och grävt ner mig i saker som kanske egentligen inte är så farliga. Jag har klandrat mig själv många gånger för att jag mår som jag mår och jag har många gånger känt mig så otroligt misslyckad.
Men jag har också kämpat och bråkat med depressionen. Försökt förstå den. Försökt hitta vägar att klara mig igenom den. Jag har fått uppleva mer kärlek än jag någonsin upplevt tidigare och jag har fått större bevis på att jag har många vänner som verkligen, verkligen bryr sig om mig och ställer upp för mig.
Min största rädsla inför att gå in i 2015 är att jag inte ska lyckas lämna saker bakom mig. Jag vill inte dra med mig depressionen in i 2015, jag vill lämna den i 2014 och aldrig behöva tänka på den mer. Jag vill lära mig att leva, inte bara överleva mina dagar. Jag vill ha ett ännu större hopp och en ännu större tro på att det bästa ligger framför.
Jag har så svårt för att verkligen tro att 2015 ska bli året för mitt genombrott. Jag vågar inte riktigt tro det av rädsla för att bli besviken. Jag försöker intala mig själv att det kommer bli så, men det finns något som fortfarande hindrar mig från att våga tro fullt ut. När jag försöker tänka på 2015 får jag bara upp en bild av att året kommer börja värre än vad detta året kommer sluta. Jag ber till Gud varje dag att dessa tankar ska försvinna och att Gud har en annan plan. Men dessa tankar gnager inom mig och jag kan inte släppa dem.
Efter att ha levt i denna depression i nästan 14 år förstår jag ju att det kanske inte går att bli fri på ett år. Att det kanske kommer ta längre tid än så. Det är så många känslor och tankemönster som jag måste förändra och jag känner att jag är på väg. Tack vare bra, proffessionell hjälp har jag ett helt annat hopp än tidigare. Men frågan dyker ändå upp lite då och då om hur länge jag ska orka då mönstret är att det går upp och ner hela tiden. Förstår ju också att det är tröttsamt att vara vän och se på. Att stötta och stötta och ändå aldrig få se genombrottet. Men jag är otroligt tacksam över alla som orkar stå ut, över alla som tror på mig när jag själv inte gör det.
Jag tror ändå att det finns en styrka inom mig som gör att jag klarat mig såhär länge. Att jag lyckats leva och uppleva saker samtidigt som jag levt i depressionen. Att jag ändå i grund och botten har en kämparglöd och en vilja att inte ge upp trots att den tanken varit svindlande nära många gånger.
Jag blickar framåt och jag ber om ett 2015 som ska bli mitt år!
Sara ❤️
Har funderat väldigt mycket på livet dessa dagar. Det blir lätt så när man har mycket tid för sig själv. Detta året har varit både bra och dåligt. Jag har jobbat extremt mycket med mig själv och på att komma ur min depression. Jag har framför allt fått insikt i att jag faktiskt varit fast i en depression under många år och att det krävs hjälp utifrån för att bli fri. Jag har också lärt mig att inte skämmas över det vilket hjälpt mig att ta några steg framåt.
Jag har gråtit oändligt många tårar, haft mängder av sömnlösa nätter och grävt ner mig i saker som kanske egentligen inte är så farliga. Jag har klandrat mig själv många gånger för att jag mår som jag mår och jag har många gånger känt mig så otroligt misslyckad.
Men jag har också kämpat och bråkat med depressionen. Försökt förstå den. Försökt hitta vägar att klara mig igenom den. Jag har fått uppleva mer kärlek än jag någonsin upplevt tidigare och jag har fått större bevis på att jag har många vänner som verkligen, verkligen bryr sig om mig och ställer upp för mig.
Min största rädsla inför att gå in i 2015 är att jag inte ska lyckas lämna saker bakom mig. Jag vill inte dra med mig depressionen in i 2015, jag vill lämna den i 2014 och aldrig behöva tänka på den mer. Jag vill lära mig att leva, inte bara överleva mina dagar. Jag vill ha ett ännu större hopp och en ännu större tro på att det bästa ligger framför.
Jag har så svårt för att verkligen tro att 2015 ska bli året för mitt genombrott. Jag vågar inte riktigt tro det av rädsla för att bli besviken. Jag försöker intala mig själv att det kommer bli så, men det finns något som fortfarande hindrar mig från att våga tro fullt ut. När jag försöker tänka på 2015 får jag bara upp en bild av att året kommer börja värre än vad detta året kommer sluta. Jag ber till Gud varje dag att dessa tankar ska försvinna och att Gud har en annan plan. Men dessa tankar gnager inom mig och jag kan inte släppa dem.
Efter att ha levt i denna depression i nästan 14 år förstår jag ju att det kanske inte går att bli fri på ett år. Att det kanske kommer ta längre tid än så. Det är så många känslor och tankemönster som jag måste förändra och jag känner att jag är på väg. Tack vare bra, proffessionell hjälp har jag ett helt annat hopp än tidigare. Men frågan dyker ändå upp lite då och då om hur länge jag ska orka då mönstret är att det går upp och ner hela tiden. Förstår ju också att det är tröttsamt att vara vän och se på. Att stötta och stötta och ändå aldrig få se genombrottet. Men jag är otroligt tacksam över alla som orkar stå ut, över alla som tror på mig när jag själv inte gör det.
Jag tror ändå att det finns en styrka inom mig som gör att jag klarat mig såhär länge. Att jag lyckats leva och uppleva saker samtidigt som jag levt i depressionen. Att jag ändå i grund och botten har en kämparglöd och en vilja att inte ge upp trots att den tanken varit svindlande nära många gånger.
Jag blickar framåt och jag ber om ett 2015 som ska bli mitt år!
Sara ❤️
Dan före dan...
Så var den här igen. Dan före dan,, den 23 december, förväntningarnas dag! Åtminstone var det så när jag var liten. Man var så upprymd att man aldrig kunde somna samtidigt som det var det enda man ville för att julen skulle komma snabbare. Nu för tiden är jag mest glad över att får några dagar ledigt och kunna ta det lugnt och vila upp mig. Det är inte det att jag inte gillar julen, tvärtom, jag gillar den mycket, men förväntningarna och pirret i magen finns ju liksom inte kvar längre.
Jag gillar dock känslan av att allt är färdigfixat och att man bara kan vakna på julafton utan en massa saker att göra. Jag har slagit in alla julklappar och förberett min del av maten till julbordet. Har till och med fixat naglarna i julrött och guld :)
Jag hoppas att morgondagen blir en dag fylld kärlek och go gemenskap. Har ganska höga förväntningar faktiskt och för första julen på många år är hela vår familj samlad. Alla mina syskon brukar inte alltid vara med så det ska bli roligt att få fira med dem. Dessutom finns ju älskade lilla Alice nu så det lär ju bli en del bebisgos. även hennes kusin Emilia som bara är några månader yngre kommer vara med så det blir nog mysigt.
Några här hemma som verkar exalterade över julen (eller åtminstone paketsnörena) är Elvis och Costello, mina gosiga katter. Ikväll har de dock varit hopplöst rastlösa och bara sprungit runt och bråkat med varandra. Olikt dem, men kanske har de också julkänsor ;).
Nu är det dags att sova, är så galet trött efter två nästan sömnlösa nätter och en hektisk helg så det ska bli välkommet med sovmorgon imorgon! Faktum är att jag känner mig helt slut efter denna hösten. Det har hänt mycket och varit en väldigt intensiv höst så ledigheten är också mer än välkommen!!
En bild på min fina gran, mina paket och min nyfikna katt:
God jul!
Sara ❤️
Det bästa ligger framför
Idag i kyrkan var det mycket fokus på det nya året. Att 2015 ska bli ett fantastiskt år och att det bästa ligger framför. Jag vill så gärna tro att det är sant och jag försöker att bara försöka slappna av och ha tålamod om att mitt liv en vacker dag kommer blomma ut och att jag kommer få vara lycklig! Det är dock svårare än vad det låter. Dipparna fortsätter komma och tvivlen finns där hela tiden och liksom påminner mig om allt jag kämpar med. Varför ska det vara så svårt? Vad gör jag för fel? Hur lång tid kommer det ta innan jag ska få må bra? Kommer jag någonsin få mina största böner och drömmar besvarade?
Jag fortsätter kämpa och varje dag är en kamp. Men jag har ännu inte tappat hoppet helt om att min framtid kommer att bli ljus. Att det bästa ligger framför och att jag en dag kommer att må bra och vara starkare än någonsin. Vågar inte tro att det kommer hända så snart som inom ett år, med risk för att bli besviken, men jag hoppas och ber innerligt om att 2015 ska bli mitt år!
Sara ❤️
Jag fortsätter kämpa och varje dag är en kamp. Men jag har ännu inte tappat hoppet helt om att min framtid kommer att bli ljus. Att det bästa ligger framför och att jag en dag kommer att må bra och vara starkare än någonsin. Vågar inte tro att det kommer hända så snart som inom ett år, med risk för att bli besviken, men jag hoppas och ber innerligt om att 2015 ska bli mitt år!
Sara ❤️
Kämpa, kämpa!
att vakna med känslan av att vara patetisk. Att en röst liksom viskar "tro inte att du är något". Det är inte roligt alls. Och hur mycket jag än försöker slå bort de känslorna och tankarna så är det som om ett moln av oro ligger runt mig. Sådana mornar vill man helst stanna i sängen och dra täcket över sig. Jag är ändå glad att jag tvingar mig upp och iväg till jobbet trots allt. Att jag tar chansen att få ut något av dagen även om jag inte har lust.
jag kämpar varje dag och vissa dagar är lättare än andra. Men jag är så rädd att jag ska förlora mig själv någonstans på vägen. Vem jag nu än är. För jag har lite svårt att definiera det faktiskt. Det kan nog delvis bero på att jag har så många olika roller i olika sammanhang. Men jag försöker i allafall hålla fast vid mina drömmar och tänka att det bästa ligger framför! Så måste det ju vara?!
Nu är det dags för mig att jobba lite!
Sara ❤️
Jul, jul, strålande jul...
Runt jul väcks alltid frågor och debatter om huruvida våra kristna jultraditioner ska få prägla skola och förskola. Jag är ganska trött på att man hela tiden måste fundera över minsta lilla sångtext eller vilket typ av pyssel man väljer för att inte riskera att trampa någon på tårna. Jag tror egentligen att många håller med mig, men att det blivit en så stor "grej" att diskutera att det helt enkelt inte går att undvika det varje jul. Jag har egentligen aldrig varit i en diskussion där någon tycker att vi ska bojkotta våra svenska traditioner, utan de diskussioner jag varit i har mer handlat om att man varit upprörd över att "folk" tycker si eller så.. "Man får ju inte pyssla änglar längre.." Eller "man får inte sjunga 'nu tändas tusen juleljus'" .. Men hallå? Säger vem?? Enligt läroplanen och skollagen står det ingenting om sådana detaljer i verksamheten. Vi har en, enligt mig, fin jultradition i Sverige, och jag tycker att vi måste få hålla på den. Det står i läroplanen för förskola att "förskolan ska sträva efter att varje barn känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer". Då vi bor i Sverige tycker jag det är en självklarhet att vår svenska kultur ska få höras och synas! Det är självklart viktigt att respektera andras kulturer, men jag ser inte hur det kan vara lika med att bojkotta vår egen kultur och våra egna traditioner! Denna respekt måste ju gå åt båda håll!
Vi bor i Sverige. Här firar vi jul. Bara för att vi inte pysslar änglar på förskolan kan man knappast missa att vi firar jul. Möjligtvis om man stänger in sig i en bunker halva året och inte går ut. Annars lär man möta det oavsett det är på stan, i affären eller via tv-reklamen. Och eftersom det är vår absolut största högtid i Sverige så är det väl viktigt att alla får möta den och få en förståelse för den. Sedan är det ju upp till varje förälder att prata med sina barn och förklara varför man väljer att göra på ena eller andra sättet i sitt julfirande. Vissa kanske väljer att inte fira jul alls, men så länge man kan förklara för sina barn varför man väljer att göra som man gör så tror jag inte att något barn tar skada. Dessutom så övar man ju på det där som står i läroplanen; att utveckla respekt och känsla för andra kulturer.
Jag är tacksam över att bo i ett land med religionsfrihet och yttrandefrihet och där våra styrdokument i förskola och skola bygger på en värdegrund som lyfter fram vikten av att respektera varandra!
Sara ❤️
Vi bor i Sverige. Här firar vi jul. Bara för att vi inte pysslar änglar på förskolan kan man knappast missa att vi firar jul. Möjligtvis om man stänger in sig i en bunker halva året och inte går ut. Annars lär man möta det oavsett det är på stan, i affären eller via tv-reklamen. Och eftersom det är vår absolut största högtid i Sverige så är det väl viktigt att alla får möta den och få en förståelse för den. Sedan är det ju upp till varje förälder att prata med sina barn och förklara varför man väljer att göra på ena eller andra sättet i sitt julfirande. Vissa kanske väljer att inte fira jul alls, men så länge man kan förklara för sina barn varför man väljer att göra som man gör så tror jag inte att något barn tar skada. Dessutom så övar man ju på det där som står i läroplanen; att utveckla respekt och känsla för andra kulturer.
Jag är tacksam över att bo i ett land med religionsfrihet och yttrandefrihet och där våra styrdokument i förskola och skola bygger på en värdegrund som lyfter fram vikten av att respektera varandra!
Sara ❤️
Julefrid
Drygt en vecka kvar till julafton och jag kämpar med den där julfriden. Har absolut fått julkänslan då jag deltagit i diverse julmys, julpysslat, varit på julkonsert lyssnat på julmusik och tagit in min julgran. Men med julkänslan kommer nog automatiskt en del stress. Även om jag inte vill att det ska kretsa kring julklappar och massa julbestyr och måsten så blir det ändå alltid på något konstigt vänster så.
Jag strävar varje år efter den där perfekta julen men inser ju mer och mer att den förmodligen inte ens existerar. Inte har jag upplevt den i allafall. I vår familj har mycket kretsat kring julklappar, mat och de perfekta familjefotona. Något som ofta skapat mycket bråk och sura miner. Mina jular har inte alltid varit så harmoniska och det har funnits år då jag helst velat skippa hela julen för att jag mest tyckt det varit så jobbigt. Då det viktigaste av julens budskap försvunnit någon stans på vägen och jag för mitt inre har jämfört mina jular med alla andras och kommit fram till att jag mest varit bitter på julen. De senaste åren har jag dock ändrat uppfattning lite och börjat tänka annorlunda. Jag har insett att allting inte måste kretsa kring den 24 december utan att julen är en högtid som sträcker sig över en längre tid samt att jag faktiskt kan bidra till att den blir så mysig och glädjefylld som jag vill ha den genom min egen inställning.
Det jag tycker är svårast och jobbigast med julen är den där biten med familj. Jag längtar väldigt mycket till den dagen då jag har egen familj och kan skapa mina egna traditioner. När man som i mitt fall är singel kan ensamhetskänslorna väldigt lätt komma smygande framför allt när man ser alla andra par som pussas under misteln eller går längs gatorna och håller handen. Alla andra verkar ha det där jag drömmer om. Jag vet ju att det inte bara är jag som känner så och jag vet också att alla inte har det sådär mysigt som det kanske verkar. Men känslorna blir inte mindre verkliga för det och min dröm om det där känns tyvärr bara mer och mer avlägsen ju mer tiden går.
Julen är kärlekens högtid och jag hoppas att alla får uppleva lite extra kärlek i denna annars kalla, gråa och regniga månad. Jag hoppas också att alla påminns om anledningen till varför vi faktiskt firar jul och genom att möta den få lite julefrid.
Sara ❤️
Jag strävar varje år efter den där perfekta julen men inser ju mer och mer att den förmodligen inte ens existerar. Inte har jag upplevt den i allafall. I vår familj har mycket kretsat kring julklappar, mat och de perfekta familjefotona. Något som ofta skapat mycket bråk och sura miner. Mina jular har inte alltid varit så harmoniska och det har funnits år då jag helst velat skippa hela julen för att jag mest tyckt det varit så jobbigt. Då det viktigaste av julens budskap försvunnit någon stans på vägen och jag för mitt inre har jämfört mina jular med alla andras och kommit fram till att jag mest varit bitter på julen. De senaste åren har jag dock ändrat uppfattning lite och börjat tänka annorlunda. Jag har insett att allting inte måste kretsa kring den 24 december utan att julen är en högtid som sträcker sig över en längre tid samt att jag faktiskt kan bidra till att den blir så mysig och glädjefylld som jag vill ha den genom min egen inställning.
Det jag tycker är svårast och jobbigast med julen är den där biten med familj. Jag längtar väldigt mycket till den dagen då jag har egen familj och kan skapa mina egna traditioner. När man som i mitt fall är singel kan ensamhetskänslorna väldigt lätt komma smygande framför allt när man ser alla andra par som pussas under misteln eller går längs gatorna och håller handen. Alla andra verkar ha det där jag drömmer om. Jag vet ju att det inte bara är jag som känner så och jag vet också att alla inte har det sådär mysigt som det kanske verkar. Men känslorna blir inte mindre verkliga för det och min dröm om det där känns tyvärr bara mer och mer avlägsen ju mer tiden går.
Julen är kärlekens högtid och jag hoppas att alla får uppleva lite extra kärlek i denna annars kalla, gråa och regniga månad. Jag hoppas också att alla påminns om anledningen till varför vi faktiskt firar jul och genom att möta den få lite julefrid.
Sara ❤️
Sjuk!
Jag är glad att jag inte är sjuk oftare. Låg däckad i soffan hela dagen igår med huvudvärk, halsont och rejäl muskelvärk och idag har jag levt på Ipren och alvedon. Jag klarar inte av att ligga ensam för länge med mina tankar. Framför allt inte när jag redan haft en jobbig vecka med mycket ångest. Vanligtvis när jag mår såhär gör jag allt för att inte känna eller tänka.. Försöker fokusera på helt andra saker liksom. Men när jag är sjuk och orkeslös går det inte alls.
Därför fick det räcka med en dag och sedan tvingade jag iväg mig till jobbet idag. Kanske inte det bästa ur fysisk hälsosynpunkt, men absolut det bästa för mitt psykiska mående. Jag gillar mitt jobb och barnen ger mig så mycket glädje varje dag att det är värt att gå dit! Jag kan ofta tycka det är jobbigt att träffa andra människor, eller umgås med vänner när jag mår såhär, men att gå till jobbet går ganska bra. Barnen ställer inga jobbiga frågor, och man lever i nuet på ett annat sätt. Dessutom går man in i sin yrkesroll vilket på ett sätt blir ett legitimt sätt att hålla upp en fasad eller sätta på sig en mask.
Efter jobbet idag var jag helt slut. Åkte hem och bäddade ner mig i soffan. Och ska snart förflytta mig till sängen. Jag känner ändå att huvudvärken och halsontet har minskat en aning så jag hoppas på att jag känner mig piggare imorgon. Men en rejäl natts sömn borde göra susen. Jag hoppas bara att jag kan somna vilket ju brukar vara mitt ständiga problem. I natt drömde jag att det var fullt med svarta larver i min säng och att jag låg alldeles förlamad och inte kunde fly från dem. Fruktansvärt obehaglig dröm faktiskt!
Så önska mig lycka till med att somna ;)
Sara ❤️
Tidiga mornar och sömnlösa nätter
Har börjat 06.00 tre dagar denna veckan. Alltså, att gå upp fem är inte min grej, men man har ju inget val. Tycker däremot det är skönt att få sluta tidigt och känna att man har nästan hela dagen kvar. Problemet denna veckan har dock varit att jag sovit så dåligt på nätterna att jag behövt sova någon timme eller två i soffan när jag kommit hem. Det blir en ond cirkel då jag liksom inte blir riktigt lika trött på kvällen vilket gör att det blir svårt att somna..
Jag hatar att ligga vaken på nätterna och inte kunna sova. Alla problem blir så mycket större. och ångesten visar sig allt starkare där i mörkret. Pratade med en vän för ett tag sedan om min ångest och mina känslor. Hon sa att hon gärna hade velat veta hur det känns att må såhär. Att hon hade velat byta plats med mig för en dag. Det kanske hade varit bra. Då kanske någon verkligen hade förstått mig. Fast samtidigt hade jag inte önskat min värsta fiende att må såhär.
Jag begär självklart inte det från någon och jag vet att mina vänner försöker förstå mig så mycket de kan. Det kan verkligen inte vara lätt att vara min vän för det känns som att jag bara suger ut massa energi istället för att ge något tillbaka. Men jag begär inte så mycket av mina vänner. Jag vet av erfarenhet att det är jättesvårt att stå vid sidan om när någon annan mår dåligt och man bara vill hjälpa till men inte vet hur. Det finns ärligt talat inte så mycket mina vänner kan göra för att förändra situationen, det är en process som jag själv måste arbeta mig igenom. Men jag vill ändå säga att det räcker med att bara finnas där, ha tålamod med att jag har dåliga perioder och dagar och bara låta mig få vara den jag är och där jag är. Och möjligtvis be en bön då och då!
Sara ❤️
Tvivel...
Vill bara skrika rakt ut!! Känns som att jag håller på att falla tillbaka. Har kämpat och känt mig gladare och piggare i några veckor nu. Det har gått ganska bra. Men så kommer den där förbannade ångesten ändå tillbaka. Jag orkar inte!! Visst att det är en process och att det kommer att bli bra någon gång. Men jag orkar inte! Har känt mig så ledsen några dagar nu, och försöker hela tiden peppa mig själv, kämpa på osv. Men så faller jag ändå! Vill bara gråta och skrika för det gör så ont att känna såhär!
Ber till Gud varje dag om helande i min själ och jag har många vänner som ber för mig. Försöker intala mig själv att Gud har en plan för mig, att han älskar mig och att han har läget under kontroll. Men just nu känns det inte som en tröst. Jag kan inte vila i det för jag känner ingen tröst eller frid över huvudtaget. Jag känner bara oro och ångest. Jag vet nog innerst inne att Gud finns, och det är nästan det som gör mest ont. Har sett och hört vänner berätta om mirakel och helande allt för många gånger för att inte tro att han finns. Men tvivlar så otroligt på om han verkligen kan hjälpa mig?! Eller om han vill.. Skäms över att jag tänker så, men jag har bett otaliga böner och ändå faller jag tillbaka gång på gång! Kanske är det jag som gör något fel, ber på fel sätt eller inte har tillräckligt med tro för det. Men jag gör ju allt jag förmår och orkar. Och snart orkar jag inte längre..
Tacksam för böner och tankar!
Sara ❤️
Kämpa på!!
Den senaste veckan har jag läst om två olika personer som tagit livet av sig. Som inte orkat leva mer. Det är så sorgligt och så tragiskt samtidigt som jag på ett sätt kan förstå dem. När livet blir för övermäktigt och man inte orkar mer så ser man kanske ingen annan utväg. Varje gång något sådant händer tänker jag att "det kunde lika gärna varit jag". Jag har velat ge upp så många gånger men jag har varit för feg för att verkligen göra det. Och det är jag otroligt tacksam över idag.
Jag lever. Även om jag har dagar som verkligen är piss så lever jag. Och man klarar mer än vad man tror. Jag har bestämt mig för att ta mig igenom detta och jag kan inte släppa tanken på att mitt liv en dag kommer att bli bra. Att jag kommer få vara lycklig och leva ett rikt liv. Jag vill tro att livet har så mycket mer att ge mig. "When you walk trough hell, keep walking" skrev en vän till mig, och det ligger så mycket i det! Jag ska bara ta mig igenom, det finns ju egentligen inget annat alternativ. Men just nu hade jag bara behövt en stor kram!
Sara ❤️
Trött och frusen...
Har inget vettigt att skriva ikväll.. Känner mig trött, frusen och ganska nere just nu. Dagen har väl egentligen varit okej, men det är något inom mig som gnager. Orkar inte möta det eller ta tag i det idag. Är så trött på att känna efter, att bearbeta och att gräva i det. Vet att det är det jag måste för att komma vidare. Att älta saker och verkligen arbeta igenom mina känslor, upplevelser och tankar en gång för alla. Men idag är jag inte stark nog. Idag orkar jag inte. Hade bara velat ha någon nära. Få krypa upp i någons famn, bli omfamnad, strykt över håret och bara få höra orden "allt kommer bli bra".
Klart att allt kommer bli bra.. Eller hur? Måste bara tro på det!
Ska sova nu.. Blir nog ytterligare en natt med min elektriska värmefilt. Imorse var det 16 grader hemma hos mig, alldeles för kallt, nu är det nästan 18.. Ser verkligen (inte) fram emot denna vintern som jag hört ska bli den kallaste på 50 år!!!
God natt!
Sara ❤️
Watoto
Det är så bra med saker som ger lite perspektiv på tillvaron. Idag var en barnkör från watoto, Uganda på besök i kyrkan och hade konsert. Underbar musik till afrikanska rytmer och så gripande livshistorier som vi fick ta del av. Dessa barn som åker runt och uppträder är föräldralösa och har genom Watoto fått en chans till ett kärleksfullt och tryggt liv. Många av dem har varit med om fruktansvärda saker och det är så fantastiskt att se och höra dem berätta om hur de blivit räddade från ett liv i misär till ett liv fullt av möjligheter. Jag är så tacksam över att få vara med och stötta det arbete de gör. Jag har ett fadderbarn genom Watoto som jag stödjer varje månad och varje gång jag får brev från honom blir jag varm i hjärtat. Det är verkligen underbart att få vara med att göra skillnad för en annan människa!
Jag har så lätt för att fokusera på mina egna problem, men idag skämdes jag lite när jag satt och lyssnade på barnen. Mina problem är verkligen ingenting i jämförelse med vad de har upplevt. Vad gnäller jag för liksom? Jag som bor i ett land med ett fantastiskt skyddsnät, jag som har en fin bostad, ett härligt jobb, underbara vänner och en kyrka som jag fullständigt älskar! Det borde inte finnas något att vara deppig för... Det borde verkligen inte det!
Nu ska jag sova några timmar innan det är dags att bege sig till jobbet! Klockan står på 05.00, tjoho!
God natt!
Sara ❤️
Fredagsdip och Bridget Jones
Det blev en hemmakväll denna fredag. Till en början var jag ganska tillfreds med det då jag fick tid att julpynta och städa lite här hemma. Jag blev nöjd med resultatet och tänkte att jag förtjänade att slänga mig på soffan och mysa med lite godis och någon bra film. Klarade seriöst fem minuter innan jag började tänka och känna. Har haft en väldigt bra vecka utan speciellt mycket ångest eller jobbiga tankar, men helt plötsligt kom allt över mig. Ångesten överrumplade mig och innan jag ens hade hunnit reagera och försöka fokusera på något annat så slog jag huvudet i botten igen. Blir så ledsen varje gång det händer för det känns som att jag blir "lurad" på min lycka. Som att jag ibland måste tas ner på jorden igen för att påminnas om att jag inte får lov att vara för glad.
På tv:n rullar Bridget Jones dagbok och jag kan på så många sätt relatera till Bridgets rollfigur. Ensam i mina känslor och i längtan efter att träffa den rätte. Samt den som hela tiden klantar till saker och ting både på jobbet och i privatlivet. Sådär lagom misslyckad liksom.
Jag jobbar stenhårt med att inte tänka att jag skulle vara misslyckad, men kvällar som denna går det bara inte att låta bli. Och en negativ tanker föder nya negativa tankar och så är den negativa spiralen igång. Ska snart gå och lägga mig och känner jag mig själv rätt så blir det svårt att somna inatt.. Men jag ska försöka tänkta att detta bara är en liten dip, att allting kommer kännas bättre imorgon. Jag vet ju av erfarenhet att det alltid går upp igen efter en dip. Ibland går det fort och ibland tar det tyvärr lite längre tid. Det där är tyvärr väldigt svårt att styra för även om min hjärna och mitt rationella tänkande säger en sak så tar känslorna ibland över lite för mycket.
Imorgon blir det julbak hos några vänner och avslutningsvis jul på Liseberg. Har sett fram emot det hela veckan, men just nu känner jag mig sådär likgiltig inför det också. Ska försöka mysa lite med katterna nu för jag vet att det kan ge mig lite tröst trots allt. Sedan blir det sängen! God natt alla ni som läser!
Sara ❤️
The best version of ourselves!
Så många gånger som jag har önskat att jag kunnat läsa folks tankar, eller vara en fluga på väggen för att på något sätt få reda på folks åsikter om mig. Folks ärliga och sanna åsikter. Inte bara positiva så klart utan även, eller kanske framför allt, negativa. Jag går liksom alltid runt och tror att folk stör sig på mig eller att de tycker jag är en jobbig människa. Och på så sätt hade man ju verkligen kunnat jobba med de sidor som folk stör sig på, jobba bort och förändra. För om det är något jag många gånger velat jobba med så är det att totalförändra mig själv, och bli någon annan! Jag har varit så liten och så osäker i mig själv att jag tvivlat på minsta sak. "Sa jag något konstigt?", "gjorde jag någon dum min?", "ringde jag och störde?" eller "skrattade jag på fel ställe?". Denna osäkerhet har styrt mig i alla relationer och sociala sammanhang och blivit ett hinder för mig.
Jag har på riktigt trott att jag inte är lika mycket värd som alla andra och att alla andra är så mycket bättre än mig. Jag kan fortfarande tänka så ibland. Men man borde inte behöva känna att man är så missnöjd med sig själv att man vill förändra sig totalt. Att man liksom inte duger som man är. Tyvärr har jag, som sagt, känt så allt för många gånger. Självklart finns det alltid saker man kan behöva jobba på, men det handlar ju om att bli den bästa versionen av sig själv och inte om att bli någon som man inte är! Och det finns en viktig skillnad där.
För min del är ett stort problem att jag överanalyserar precis allt! Att jag liksom inte bara kan släppa en negativ tanke om det kommer sådana. Utan att jag alltid ska vända ut och in på den tills jag gjort den till en lögn som jag till slut har trott på. Men, mina insikter blir fler och fler och jag har insett att det finns så ofantligt många lögner som talats in i mitt liv, både av mig själv och av andra, men att de är just det; LÖGNER. Och jag ska motbevisa dem en gång för alla. De ska inte få styra mina tankar längre. En vacker dag är jag där och jag jobbar stenhårt på att bryta ner tankarna en efter en.. Men som sagt; Det tar tid och det är extremt kämpigt ibland! Tack mina fina vänner för ert stöd i allt detta! Ni är guld!
Sara ❤️
Ålder
Ålder är bara en siffra. Jag försöker intala mig det i allafall. För er som känner mig vet ni att min åldersnoja följt mig i flera år. Inte på grund av siffran i sig utan mer på grund av de drömmar och mål jag haft som på ett eller annat sätt varit kopplade till min ålder. T.ex. Har jag tänkt att jag ska ha familj och barn när jag är 25, att jag ska ha varit berest och sett lite mer av världen när jag är 30 och att jag ska vara inflytelserik i lite större skala och kunna påverka fler människor på ett eller annat sätt när jag är 35. Den tidsplanen har redan spruckit vilket ibland kan kännas som ett stort misslyckande.
Tiden går och vad gör jag med den? Hur har jag jobbat för att nå mina mål under de senaste tio åren? Jag kan skylla på att jag mått som jag har mått och att det inte varit rätt tid för mig. Men det gör ont att tänka så. Det känns som att jag slösat bort tio år av mitt liv åt lite halvlyckade försök till att leva ett lyckat liv. Jag lägger allt för stor skuld på mig själv i det här, det är jag medveten om. Jag hade troligtvis inte kunnat göra mer än jag gjort. Men det tar ändå inte bort smärtan.
Jag försöker tänka att det ändå finns en plan för mig. Att Gud har en väg och att han just nu bara förbereder mig på det som komma skall. Det är en tröst att tänka så och genom att försöka fokusera på det så kan jag ibland känna en viss frid över hela denna kaotiska situationen. Var sak har sin tid, men jag bara önskar att min tid av glädje och lycka väntar precis bakom husknuten. Att det inte krävs allt för många och jobbiga kliv att ta sig dit!
Sara ❤️
Tid att sörja...
Vissa saker måste få ta tid. När man förlorar någon närstående behöver man tid för att få sörja. Tid för att reparera sig och på något sätt gå vidare i livet. Det funkar inte att trycka undan känslorna utan de måste få komma ut. Kanske krävs det litervis av tårar innan man kan känna sig redo att ta sig an livet igen. Det kan vara samma sak om man gått igenom tuffa situationer. Eller om man, som i mitt fall, levt i en depression i flera år.
Jag har så mycket känslor inom mig som aldrig har fått komma ut. Ilska, sorg och frustration för att bara nämna några. Jag har själv, i skam, lagt locket på och försökt trycka undan allting. Försökt blicka framåt, tänka positivt och allt annat som man "bör" göra. Men sanningen är den att det inte finns några genvägar. Det är först det senaste året som jag börjat låta känslorna få "pysa" ut, eller snarare spruta ut. För tårarna har verkligen sprutat ibland då jag känt att känslorna blivit för övermäktiga. Och det är bra. Det är liksom enda sättet. Jag har under många år inte ens kunnat gråta. Trots att jag gråtit inombords så har det bara inte gått att få ut det. Men det finns en viss befrielse i tårarna och jag tror att för varje tår jag gråter kommer jag ett steg närmre mitt mål.
Självklart önskar jag att jag bara kunde knäppa med fingrarna och så var allt bra. Men jag tror att jag måste få ha min "sorgeperiod" för att kunna gå vidare. Och jag tror faktiskt inte att det går att skynda på den speciellt mycket, men det viktiga är att jag under tiden jobbar med att ha rätt fokus, omger mig med människor som får mig att må bra och bara försöker andas och ta dagarna som de kommer. Ibland kanske jag bara behöver få ringa en vän och gråta en skvätt. Liksom dela känslorna bara för att lätta bördan lite. Och jag är otroligt tacksam över att jag har vänner som jag kan ringa när som helst, om det så är mitt i natten!
Mina insikter som jag fått den senaste tiden känns som stora kliv i rätt riktning och jag kan, trots allt, se ljuset i tunneln. Sedan att mina tankar och känslor inte alltid samarbetar är ju en annan sak.
Idag är det lördag och jag har varit vid gott mod. Har kört skräp till tippen, samt satt upp min nya brevlåda. Ikväll blir det bio med bästa Mia. Hoppas ni får en fortsatt go lördag!
Sara ❤️