Vips så var det fredag igen..
Ligger i sängen 21.30 en fredagkväll. Ikväll blev det en myskväll i soffan med katterna. Stackars Elvis har blivit dålig igen, denna gången haltar han och har feber och en knöl ovanför benet. Kanske en ny böld, det ska vi kolla upp imorgon hos veterinären. Tycker så synd om honom när han lider så.. ❤️
Veckan har varit jobbig. Mycket ångest, många tårar och alldeles för lite sömn. Jag vill inte må såhär. Jag vill må bra och vara glad. Ha livsenergi och blicka framåt. Jag försöker allt jag kan. Jag ältar och plågas av att detta aldrig verkar ta slut. Jag tänker dock inte ge upp men ibland behöver jag bara en paus från verkligheten, Jag har mycket roligt att se fram emot, december närmar sig med stormsteg och då blir det julkonserter, Juluppvisning, luciafirande, julbak, julpynt, julafton osv.. Och jag vill inte att min depression eller mitt mående ska sätta käppar i hjulen för mig när det gäller allt som är roligt. Jag blir förbannad när jag tänker på hur mycket den redan har tagit ifrån mig! Jag tänker inte låta den ta mer!
Tyvärr slår ångesten ofta till på kvällen när jag är hemma i min ensamhet. När inget annat distraherar mig eller ger mig fokus. Jag känner mig så svag över att jag då, i min ensamhet, inte lyckas hålla fokus på det som faktiskt är viktigt. Alla underbara relationer jag har i mitt liv. Kyrkan. Mitt jobb.
Jag förstår om ni är trötta på mitt ältande. Det är jag med. Men jag vet inte hur jag ska kunna överleva om jag inte får dela med mig. Lätta på bördan. Slippa ensamheten i allting.
Nu ska jag sova. Och i natt har jag bilden av att jag får krypa upp i Guds famn, att han håller om mig, talar lugnt till mig och bara låter mig drömma vackra drömmar.
God natt!
Sara ❤️
Tröttmåndag med lite funderingar
Detta har nog varit den tröttaste måndagen på länge och jag hade riktigt svårt för att hålla ögonen öppna på vårt planeringsmöte på jobbet idag. Helgen var väl okej, ganska kämpig men ändå med en del ljusglimtar. Den senaste veckan har varit ganska turbulent med många olika känslor, tankar och beslut och jag känner att jag har så svårt att landa i hur jag ska gå vidare. Jag vill blicka framåt, jag vill förlåta och gå vidare, men det är inte helt okomplicerat. För hur jag än gör känns det som att jag sviker någon. Allt hänger inte på mig, det vet jag, men någonstans måste jag ändå ta ståndpunkt. Stå upp för det jag tycker är rätt.
Mina kvällsböner handlar just nu mycket om vägledning i detta. För om det är något som jag verkligen vill är det att bli mer lik Jesus i mina handlingar. För er som inte tror att Jesus var guds son kanske ni ändå kan hålla med mig om att han var en god man som gjorde väldigt goda gärningar och som undervisade en god lära. Jesus såg alltid till de svaga i samhället, han lärde oss att vara osjälviska, förlåtande, ödmjuka, kärleksfulla och mycket mer. Men någonting i vår mänskliga natur gör allt det där så svårt. Jag tror alla (oavsett hur mycket man kämpar med det eller är medveten om det) har en bra bit kvar, och jag tror aldrig vi riktigt kan lyckas rakt igenom. Men jag tror att vår strävan efter det kan göra oss till bättre människor. Och jag vill definitivt sträva efter att vara den bästa versionen av mig själv!
Nu ska jag sova och hoppas på en god natts sömn. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!
God natt!
Sara ❤️
Lördag!
Så var det lördag igen. Idag vaknade jag av sirener och tittade ut genom fönstret för att se flera brandbilar och andra utryckningsfordon som svängde in på högsboholmsvägen i riktning mot Uspen. Min första tanke var "nu brinner det på Bockaberg". Tyvärr hade jag rätt fick jag reda på senare då jag läste att Bockaberg brunnit ner till grunden. I veckans Lerums tidning löd förstarubriken på framsidan "Bockaberg blir asylboende". Vissa väljer att inte se kopplingen och uttrycker sig att de kan ha varit elfel eller liknande som startade branden. Men för mig är det hur tydligt som helst. Detta kan inte vara ett dåligt sammanträffande, detta handlar om någon eller några idioter som inte har något hjärta för andra människor. Jag har känt mig ledsen och arg över detta hela dagen. Att människor i min närhet är sådana idioter och inte kan se konsekvenserna av sitt handlande är för mig obegripligt! Vart är världen på väg?
Förutom sorgen och känslorna inför det som har hänt har jag försökt jobba med mig själv idag. Det är kämpigt och hår trögt men jag försöker! Jag har talat ut positiva meningar, läst uppbyggande ord och försökt fokusera på allt jag har som är bra. Jag har så mycket att vara tacksam över och även om det pågår jobbiga saker i mitt liv just nu och denna veckan har varit skittuff så har jag faktiskt mycket att glädjas över. Jag bara glömmer det ibland.
Igår spenderade jag tid med min syster och min systerdotter. Det var supermysigt och välbehövligt och den positiva energi lilla Alice ger mig är helt fantastisk. Att man kan älska någon så mycket!
Nu ska jag måla naglarna och baka en kladdkaka inför ikväll, det är ju trots allt kladdkakans dag idag!
Hoppas ni har en bra lördag!
Sara ❤️
Mixed feelings..
Igår hände en sak (som jag inte tänker skriva här i respekt för alla inblandade) som fick mig att reagera. Jag blev nästan rädd för mig själv samtidigt som känslor av ilska, irritation, frustration och sorg blandades med känslor av tillfredställelse, upprättelse och frihet. Jag vet inte om jag gjorde rätt, men för stunden så kändes det som om jag äntligen fick sagt saker som borde sagts för längesedan.
Jag sårade definitivt någon, och det är jag inte stolt över, men någon gång, någonstans måste man kanske bara få sätta ner foten och markera det som är rätt. När man länge stått och sett på hur människor blivit sårade, dåligt bemötta och orättvist behandlade är det till slut svårt att bara hålla tyst. Jag exploderade!
Idag har det känns tungt. Som om ett mörkt moln hängt över mig och tryckt ner mina axlar till marken. Jag har haft en stark känsla av att inte vilja. Att inte orka. Att inte bry mig.
Samtidigt försöker jag tänka jag att jag måste kämpa, att jag måste vara stark och att allting kommer att bli bra. Men vissa saker kanske aldrig blir bra? Vissa saker kanske man måste hitta andra sätt att hantera eftersom de kanske aldrig förändras? Det gör ont att tänka så. Men sanningen kanske gör ont. Och jag vet inte hur jag ska tänka annars.
Känner mig ganska förvirrad just nu och har väldigt svårt för att urskilja mina känslor. När saker som är jobbiga händer kommer alla möjliga tankar och känslor upp. Känslor som egentligen inte ens hör till situationen men som ändå finns där och är för starka för att kunna motarbeta. Känslor från mitt förflutna, känslor från andra obearbetade situationer. Känslor all over! Och ångesten känns nära! Men jag kämpar för att hålla den borta. Och jag ber att jag ska få lägga mig ner och sova gott i natt!
Jag ber också att Gud ska hela allting som är trasigt på insidan av mig, och att han ska ge mig den frid som jag så länge längtat efter.
Och för er som vill vara med mig i den bönen är jag evigt tacksam!
God natt!
Sara ❤️
Trött!!!!!
Kvällen har spenderats i soffan iklädd min stora rosa fluffiga onepiece. Jag är trött. Så trött så att det känns som om jag skulle kunna sova flera dygn i sträck. Kämpade dock för att hålla mig vaken idag då jag vill få en god nattsömn. Det är ingen garanti för det, men logiken säger mig att det borde vara lättare att somna ju mindre man sovit på dagen..
Då tv-tablån inte har haft något jätteroligt att bjuda på, förutom svenska hollywoodfruar som verkligen ger en del skratt, så har jag försökt läsa lite. Läsning är något jag verkligen vill bli bättre på, men jag har så sjukt svårt att hålla fokus och tankarna vandrar gärna iväg. Annars har det blivit en del slösurfande på mobilen. Fast egentligen ger det inte heller så mycket, jag blir mest trött på alla människor som orkar hålla på. Jag förstår inte hur man orkar lägga energi på att kommentera precis allting, när det dessutom inte ens är trevliga, kloka eller respektfulla kommentarer! Internetvärlden är verkligen en hård värld och man kan fråga sig hur många av dessa människor som hade vågat gå in i likadana debatter i verkligheten?! Men jag erkänner, ibland kan jag själv fastna där och bli upprörd, jag kan läsa alla kommentarer för att jag på något sätt finner lite intresse i det. Jag brukar dock aldrig kommentera. Mest bara förundras över hur många idiotiska och hatiska människor det finns!
Jag avslutade soffkvällen med svenska Hollywoodfruar och jag kan bara säga att jag blir lika full i skratt varje gång Maria Montazami öppnar munnen. Hon är bara för skön och det bästa av allt är att hon aldrig säger massa elaka saker om de andra utan att hon alltid är så ödmjuk och snäll. Sedan är många av hennes kommentarer helt underbara, kanske inte alltid så genomtänkta men ändå ärliga och härliga. De andra fruarna verkar tycka det är roligt med drama och älskar tydligen att snacka skit om varandra, vilket bara gör att de sjunker i mina ögon. Sedan kan jag inte för mitt liv förstå hur man kan ha så höga tankar om sig själv som Gunilla Persson. Hon tar verkligen priset i narcissism!
Nu ska jag försöka sova. Imorgon ringer klockan 05.00 och jag ser inte fram emot det alls!
God natt!
Sara ❤️
Så lätt att tappa fokus..
Jag har haft en jättebra vecka. Solen har skinit, costello har varit hemma igen, det har gått bra på jobbet, jag har träffat goa vänner och jag har sovit hyfsat bra på nätterna. Jag har känt mig glad och tacksam för livet. Och det är väl då, precis när det känns bra, precis när jag lyckas koppla bort alla negativa tankar, det är väl då som smällen kommer. Ångesten som svämmar över mig som ett stort vattenfall med starka strömmar och som drar mig tillbaka ner mot djupet igen. Jag vill skrika men får ingen luft. Jag känner bara hur kroppen skakar, gråter och återigen ger upp. Paniken, ensamheten, tomheten, rädslan.
Mitt upp i alltihopa glömmer jag av Gud! Jag tappar fokus och hopplösheten förgiftar hela mitt sinne. Det är som att fienden vet precis när och hur han ska attackera. Men jag vet att det går över. Jag vet att jag tar mig igenom. Jag har gjort det gång, på gång, på gång, på gång.. Men jag vill bara få ett slut på det en gång för alla. Jag vill inte, orkar inte, pallar inte mer. Snälla, inga fler panikångestattacker!
Till slut kommer jag ihåg att jag inte behöver fightas själv. Att jag har Gud vid min sida och att han strider för mig även när det känns som mörkast. Och när jag äntligen lyckas skifta tillbaka fokuset till honom känner jag hur kroppen börjar samla sig igen. Hur jag blir lugnare och hur ångesten långsamt avtar. Kvar finns nu tankarna. Varför blev det såhär igen? Vad gjorde jag för fel denna gången? Varför ska det vara så svårt? När kommer detta hända nästa gång? Kommer jag alltid ha det såhär? Det finns så många frågor och inte blir jag klokare för att jag ligger och grubblar på dem. Ändå gör jag det! Typiskt mig!
Men inatt vill jag inte. Inatt ber jag till Gud att jag bara ska få krypa upp i hans famn, att han ska omfamna mig och trösta mig och att jag ska få sova gott. Jag ska upp om fem timmar så jag behöver verkligen det nu!
God natt!
Sara❤️
Jobbig vecka!
Nästan alla mina blogginlägg är skrivna hemma i soffan då jag är ensam hemma och känner mig lite nere. Så även detta! Imorgon är det en vecka sedan min älskade lilla Costello försvann! Jag har letat varje dag, satt upp lappar, delat efterlysning på Facebook, ringt till polisen och bett otaliga böner för att han ska komma hem igen. Men än har han inte synts till.. :( denna veckan har varit väldigt jobbig, jag har sovit dåligt och gått upp tidigt för att gå ut och leta efter Costello. Och jag har känt mig ganska nere.
Idag var jag så trött att jag mådde illa. Tog en power nap som visst blev tre timmar lång och sedan orkade jag helt enkelt inte ta mig iväg någonstans.
Har känt mig ganska likgiltig hela dagen och inte kunnat äta så mycket. Nu är jag mest ledsen och frustrerad över alla känslor och saknaden av min älskade katt!
Imorgon har jag inte så mycket inplanerat men på söndag blir det en heldag i kyrkan.. Eller snarare på clarion hotel post där vår kyrka ska ha super sunday. Jag ska vara med och spela piano i kids-lovsångsteamet vilket ska bli utmanande då jag inte alls är van vid att spela tillsammans med andra.
Nu ska jag snart gå och lägga mig och hoppas på att få sova. Känner dessutom att huvudvärken börjar komma smygande.. Inte kul!
Hoppas ni har en bra kväll!
Sara ❤️
Vi är alla människor!
Jag blir lite mörkrädd när jag ser hur många av mina Facebookvänner som delar artiklar som faktiskt är mer eller mindre rasistiska. Tror inte att de skulle erkänna det själva, och förmodligen ser de det själva inte på det sättet. Men så fort man gör skillnad på människor, delar upp dem i "vi och dem" och gör allt för att smutskasta andra människor eller grupper av människor tycker jag att man hamnar i i det facket. För mig handlar det om att försöka se till människors lika värde och att hjälpa människor som lider nöd! Flyktingkrisen är ett faktum och den är den värsta på väldigt många år. Jag vill inte bidra till människors död, jag vill bidra till människors överlevnad och även om jag inte kan göra så mycket själv så försöker jag göra det jag kan. Skänka pengar, ge ett leende till utsatta människor och inte minst använda min demokratiska rösträtt till att rösta fram en politik där Sverige tar ställning för att hjälpa människor.
Vi lever i lyx. Att ha fred är en lyx, att ha bilar, datorer, tv-apparater och massa fin inredning är lyx. Självklart är det bekvämt att titta bort och fortsätta leva i det, men tänk om människor istället hade försökt sätta sig in i andra människors situation. Tänk om du hade tvingats fly för ditt liv, eller tigga för att kunna betala mat för dina barn. Tänk om du hade ryckts upp ur din trygghet och behövt förlita dig på andra människors godhet. Tänk om du då hade fått ett kallt "nej, du är inte välkommen!"? Bara försök tänka dig in i det!
"Allt vad du vill att människor ska göra för dig, ska du också göra för dem" är ett motto (och faktiskt också ett bibelord) som vi försöker lära våra barn. Men frågan är hur väl vi verlkligen lever upp till det när det väl kommer till kritan?!
Jag hör argument som "vi måste ta hand om våra egna först" och "de ska inte komma här och tro att de kan leva gratis och att vi ska betala för dem" osv. Jag blir så trött! För det första så har vi ett fantastiskt skyddsnät i Sverige och självklart finns det en del fall där vår välfärd brister (och det är också dessa fall som visas i media), men det betyder inte att vi inte ska hjälpa andra för det. Och för det andra, vadå gratis? Tror inte någon av er som uttalar sig har betalt ens hälften så högt pris som de flyktingar som lämnat allt de har, har gjort. Jag är villig att dela med mig av vår välfärd just eftersom jag kan. Tänk att vi kan få vara med och rädda liv på andra människor!
Andra argument jag ofta hör är att flyktingarna kommer hit och bråkar och begår brott. Jag blir så trött på att man ska dra alla över en kam. Visst finns det idioter bland de som kommer hit, men inte fler än de som redan finns här. Brott och bråk kommer man aldrig ifrån för vi är människor allihopa. Människor med brister och mänskliga egenskaper. Återigen måste vi sluta göra skillnad på vi och dem! Jag är dessutom helt övertygad om att har föder hat och att kärlek föder kärlek. Tänk om de som kommer hit hade fått bli emottagna med öppna armar och massa kärlek. Det tror jag hade gjort stor skillnad.
Ikväll går mina böner till de som är på flykt i världen och min tacksamhet går till allt jag har som är så fantastiskt i livet.
Sara ❤️
Söndag!
Söndagkväll igen. Sitter i soffan och tittar på Safe haven, så mysig film! Ska dock snart åka och träna konståkning så jag hinner tyvärr inte se klart den.. Men det är så kul att få vara tillbaka på isen!
Denna helgen har varit både bra och lite kämpig. Jag har gjort många roliga saker, bland annat varit på två roliga födelsedagskalas och varit i kyrkan. Men jag har också kämpat en hel del med mina tankar. Framför allt så har nätterna varit jobbiga och jag har även drömt en del riktigt otäcka mardrömmar och vaknat helt kallsvettig och skakig. Inte roligt. Jag försöker allt jag kan att bara fokusera på allt positivt och blicka framåt. Det går sådär, men jag är ändå (för det mesta) fast besluten i att fortsätta. Jag kan ändå se att jag har kommit en bra bit på vägen och att jag är på väg åt rätt håll.
Är så tacksam över alla som stöttar mig i det här. Ni fattar inte vad ni betyder!!
Nu är det dags för mig att dra till ishallen! Ha en bra kväll allihopa!
Sara ❤️
Fredagskväll i soffan och lite funderingar kring livet...
Det blev en fredagkväll i soffan då mina planer på att träffa en vän blev inställda. Det resulterade som vanligt i en del funderingar. Denna veckan har dagarna gått ganska fort och på jobbet har jag lyckas hålla uppe den där fasaden ganska bra och till och med kunnat släppa alla jobbiga tankar ganska mycket.
Men denna veckan har också varit oerhört kämpig. Dels för att jag känner en viss hopplöshet inför min egen situation, men också för det medlidande och den sorg som uppstår när jag ser och läser om allt som händer i världen. Det är en sjuk värld! Och här lever jag och har det egentligen alldeles för bra men ändå kan jag inte bara njuta av det. Och återigen skäms jag!!
Idag har jag som sagt bara haft en lugn kväll i soffan. Tänk vilket privilegium att kunna ha en lugn kväll i sin soffa. Tänk om hela jag kunde fatta hur bra jag faktiskt har det och hur tacksam jag borde vara!
Kvällens bön blir om att få hjälp att vara tacksam över allt fantastiskt som jag har i mitt liv och att inte ta något för givet!
Sara ❤️
Skuldkänslorna över mina känslor
Världen är hemsk. Folk drunknar, svälter ihjäl och blir dödade på grund av andra människors idioti. Andra människor (eller jag skulle hellre kalla dem monster) utan hjärta och medlidande, och som blivit så hjärntvättade att de tror att de gör "rätt". Mitt hjärta gråter för alla människor som flyr för sina liv och som längtar efter ett liv i frihet och trygghet. Jag försöker hjälpa på de sätt jag kan. Jag skänker pengar och ber för hela situationen. Men mitt i allt detta ligger jag också vaken om nätterna med ångest över mina egna problem. Problem som egentligen är bagateller om man jämför. Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över och ändå ligger jag där med ångest och oro över mina egna problem och över min framtid.
Jag skäms! Idag har jag skämts så mycket över att jag ens ägnar tanken åt mina egna problem när det finns människor som kämpar för sina liv därute. Jag har tänkt att jag lika gärna kunde dött i deras ställen. Ändå är känslorna så starka och de påverkar mig så mycket att jag ibland inte orkar resa mig upp ur sängen och blicka framåt. Och förvirringen känns total. Gud är ju garanterat (och med all rätt) väldigt upptagen av allt som händer i världen. Och ibland kan jag tänka att det kanske inte är så konstigt att jag får vänta så länge på mina bönesvar.. De kan ju liksom inte vara prio ett om man säger så..
Trots det kan jag inte sluta be om mirakel även i mitt liv. Men skuldkänslorna finns där hela tiden, skuldkänslorna över att bönerna är själviska och ofta kretsar kring mig själv är ganska stora. Och skuldkänslorna över mina känslor gör inte direkt problemet mindre. De får mig istället att må ännu sämre och trycka ner mig själv i skorna. Jag borde kanske istället låta skuldkänslorna trigga mig till att börja be mer för andra, skifta fokuset från mig själv till mina medmänniskor och känna ännu mer tacksamhet över allt fantastiskt jag har i mitt liv. Jag ska verkligen försöka! Det är bara så förbannat svårt! Men nu ber jag om ett större hjärta och att jag får bli mer lik Jesus i allt jag gör.
"Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft!" (Fil 4:13)
Sara ❤️
Gud
Jag har valt att tro på Gud och att leva mitt liv inför honom. Och jag kan se stora (positiva) förändringar i mitt liv sedan jag tog det beslutet. Det har inte varit ett lätt beslut och många gånger har tvivlen varit så starka att jag bara velat ge upp. För ibland känns Gud så långt borta. Ibland känns det som att jag ropar efter honom men att han inte alls hör mig.
Men något jag hela tiden får höra är att Gud jobbar på sitt eget sätt. Han tar vägar som jag inte förstår. Han vill alltid mitt bästa och om jag bara vågar lägga mitt liv helt i hans händer så kommer han välsigna mig mer än jag kan ana. Det är också vad jag vill tro. Mitt dilemma är bara hur jag ska göra det? Rent praktiskt liksom. Hur lägger jag mitt liv i hans händer helt och fullt? Jag tycker ju att jag är bra på att be, att jag blivit mycket bättre på att läsa Bibeln, och att jag försöker leva ett generöst och tacksamt liv. Men ändå har jag så ofta känslan av att Gud inte hör mig. Ibland ber jag om ledning i olika situationer och så inbillar jag mig att jag får ett svar från Gud men när jag sedan prövar det så visar det sig att jag är helt ute och cyklar. Ber jag på fel sätt? Lyssnar jag på fel sätt? Eller vad gör jag för fel?
Jag har ju många exempel på situationer då jag faktiskt upplevt att Gud har varit närvarande. Framförallt de gånger då jag har legat hemma i sängen med panikångest och ropat efter Gud, och därefter känt en obeskrivlig frid infinna sig i hela mig. Då är övertygelsen om att Gud existerar väldigt stor. Men det finns en skillnad i att veta att han existerar och att ha en relation med honom. Jag kan ofta känna mig förvirrad.
Sedan jag tog beslutet att följa Gud har jag fått vänner för livet. Jag har fått lära känna mig själv på ett helt annat sätt och jag har fått utvärdera mitt eget liv. Jag har ändrat livsstil från att mitt liv kretsar kring mig, till att jag fått ett större hjärta för andra människor. Jag har blivit mer positiv och fått ett helt annat hopp om framtiden. Jag har hittat ett sammanhang där jag känner att jag får vara mig själv fullt ut utan att folk dömer mig. Så jag kan absolut säga att jag genomgått en positiv förändring i mitt liv. Men som sagt. Det är inte alltid lätt och tvivlen finns där. Men min längtan om att få komma ut i det Gud har tänkt för mig är så mycket större än vad jag tillåter mina tvivel att vara. Och jag bara ber att jag snart ska få en tydligare bild av vad Gud har för plan för mig! Tills dess ska jag bara fortsätta tacka, be och läsa min bibel!
Sara ❤️
Mitt jobb är fantastiskt men..
Efter att ha jobbat tre veckor sedan semestern är jag helt slut! Det har minst sagt varit slitiga veckor med inskolningar och många nya små barn. Men det har också varit fantastiska veckor då barnen ger så mycket glädje! Jag känner verkligen att jag är på rätt plats. Jag älskar barn och skulle inte kunna tänka mig en vardag utan dem! Barn är så kloka och så kärleksfulla, de får mig att växa som människa och de utmanar mig i mitt tålamod och mina tankar kring relationer med andra människor. Ingen dag är den andre lik på mitt jobb och varje dag händer det så mycket!
Men trots att jag verkligen älskar mitt jobb så är det väldigt skönt med fredag och helg. Att få återhämta sig en aning och slippa allt ansvar som jobbet innebär. Just nu ligger jag på soffan och känner mig halvdöd. Ska nog ta mig en powernap innan det är dags att ta tag i mitt stökiga hem. Ikväll vet jag inte vad som händer, är mest sugen på en myskväll med någon bra film och lite godis!
Hoppas ni får en Härlig helg!
Sara ❤️
Semestern är slut..
Har haft en helt fantastisk helg på läger med min älskade kyrka. Sol, bad, volleyboll, bra undervisning, skratt, gråt, härlig gemenskap och framförallt tid med Gud! Är så otroligt tacksam över min kyrka och alla fina vänner jag har där. Detta lägret kändes som en bra kickoff inför hösten. Imorgon börjar jag jobba igen och det känns faktiskt helt okej. Förra veckan kände jag en viss ångest inför att börja jobba igen efter semestern, men tack vare dessa dagarna känns det som att jag kan gå in i en ny termin med ett lättare sinne, en starkare tro på att Gud hjälper mig igenom alla motgångar, och ett hopp om att det bästa ligger framför.
Efter lägret hann jag även med ett möte i kyrkan. Och dagens predikan var helt fantastisk! Det kändes som att den var riktad direkt till mig!
Anna som predikade talade om några viktiga punkter att tänka på då man väntar på att mirakel ska ske, eller att livet ska få en ordentlig vändning. Jag behövde verkligen höra det, även om vissa delar var lite mer utmanande och jobbiga än andra.
Jag kom hem och kände mig redo för förändring. Det är dags att ta sig i kragen och kliva upp ytterligare ett steg. Jag har kommit en bra bit, men tycker själv att det går för långsamt. Men den enda som kan förändra det är jag själv, men med stor hjälp från Gud. Jag vet att jag har en hel del kvar att bearbeta och jag har insett att enda sättet att skynda på det är att börja ta tag i det ännu mer. Att ägna tid åt att aktivt jobba med det istället för att tro att tiden löser det av sig själv! Allt "arbetsmaterial" måste jag gå igenom för att en gång för alla kunna släppa det, och ju förr jag gör det desto bättre!
Något som Anna pratade om idag var att vi i dagens samhälle har tappat vår integritet. Det är så lätt att dela allting med alla nu för tiden, via Facebook, instagram osv.. Men integriteten är viktig för att undvika missförstånd, felaktiga spekulationer och falska rykten. När hon sa det kände jag en stark känsla av obehag börja gnaga i mig. Jag kanske har varit alldeles för öppen och ärlig med hur jag har mått och kanske att jag delat med mig av det till alldeles för många människor? Jag kanske borde skämmas över att jag varit så frikostig med mina tankar?
Men så började jag fundera över det, och även om jag tror att det ligger en hel del i det hon säger så kan jag ändå inte låta bli att känna att jag gjorde rätt val när jag bestämde mig för att vara öppen med det. Hittills har det i allafall inte gjort någon skada, snarare har det gjort att människor har fått en djupare förståelse för mig och på så sätt kunnat möta mig på ett bättre sätt. Jag har blivit uppmuntrad, utmanad men också känt att jag har vuxit som människa. Jag har inget att skämmas över och jag tror att jag snarare mår bättre när jag vet att folk runt omkring mig vet om hur jag mår. För trots mitt mående har ju faktiskt mina vänner stannat kvar i mitt liv. Jag har fått prata lite med andra som också går igenom tuffa saker och på så sätt kunna inspirera, men också få en bekräftelse på att det inte är något fel på mig!
Alla kämpar med något och jag tror att en öppenhet kring saker som är tufft gör att det blir mindre tabubelagt att prata om det vilket i sin tur lättar på bördan. Men jag tror inte alltid att alla detaljer behöver få komma ut och jag tror dessutom på att människor är olika och att man har väldigt olika behov av att behålla sin integritet eller inte.
Nu ska jag sova.. Imorgon gäller det, jobb igen, tjoho!!
Sara ❤️
Bara en liten dip..
Idag tänker jag inte låta mina negativa känslor eller tankar stoppa mig. Idag ska jag leva och må bra! Idag känns det lite lättare igen. Det värsta är över för denna gången och jag har fokuset på det som ligger framför istället för det förflutna. Förhoppningsvis var det bara en liten dip och förhoppningsvis kan resten av min semester kännas bra!
Jag startade dagen med lite bibelläsning och kände en frid i hjärtat när jag läste mitt favoritbibelord; " gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då ska Guds frid som övergår allt förstånd bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus" fil 4:6-7. Jag fattar inte att jag glömmer av detta löfte gång på gång. Men min bön är att alltid få vara påmind om detta och att leva i tron att Guds planer för mig är så mycket större än mina bekymmer!
Tack Gud för att det bästa ligger framför!
Ny ska jag äta frukost, lägga i en tvätt, repa lite sång och piano inför bröllopsspelningen samt städa lite här hemma. Ikväll blir det mys med goa tjejer!
Sara ❤️
Dags att skriva av sig lite..
Har haft en liten dip igen. Några dagar av ångest och några sömnlösa nätter. Jag blir så trött på att det inte bara kan få vara bra! Och jag blir så trött på mig själv att jag tillåter det att bli såhär. Jag kan inte heller låta bli att tänka på hur mina vänner ser på saken. Jag vet att jag har vänner som stöttar mig och som pushar mig framåt. Men frågan är hur länge de kommer orka (och vilja) finnas där? För tänk om de försvann? Det vore en total katastrof! Jag hade nog inte klarat det. Ensam är inte stark, vi människor behöver varandra!
Jag förstår att det ibland kan verka som om jag inte försöker. Men tro mig, det är allt jag gör! Jag försöker så mycket jag bara kan för just nu har jag bara ett mål i livet, och det är att få må bra! En av de värsta känslorna är faktiskt känslan av att vara misstrodd av folk runt omkring. Jag har ju valt att vara ganska öppen och ärlig med hur jag mår, men det innebär också att jag öppnar upp för människor att kunna döma mig och att ha åsikter om vad jag borde göra/inte borde göra.
Kanske borde jag sluta med det här, gå tillbaka till att inte prata om det, stänga in det i mitt innersta och hoppas på att det försvinner av sig själv. Men jag tror att det skulle ta dö på mig i slutänden. Jag har ju liksom redan provat det i ganska många år! Erfarenheten säger mig att det inte är någon bra idé.
Kanske borde jag bara dela det med en eller två av mina närmsta vänner. Ja, kanske hade det varit bättre, men frågan är hur länge de hade orkat i så fall. Det sista jag vill är att känna mig som en börda för andra människor. Och det absolut sista jag vill är att förlora någon av mina vänner! Därför tror jag inte att det är en bra idé det heller.
Jag har som sagt valt att vara öppen. Och för de som inte vill se eller höra om det så är det bara att sluta följa mig på instagram, säga upp vänskapen på Facebook, sluta läsa min blogg och framför allt sluta ställa frågan "hur mår du?" när vi ses. Jag tvingar ingen att ta del av mitt mående. Men jag hoppas att jag kan få vara en förebild för någon annan som kanske också kämpar hårt med saker i livet.
En dag ska jag vittna om det här. En dag ska jag vara helt fri och då hoppas jag kunna vara till hjälp för någon annan. Tills dess kämpar jag vidare. Dag för dag, steg för steg.
Tack till alla vänner som finns där och som stöttar mig i min kamp! Tack till alla som står ut med en simpel människa som mig!
Sara ❤️
Sovmornar..
Att få sova ut på morgonen är bland det bästa med semestern. Jag hatar ljudet av väckarklockan som tjuter och är så tacksam över att jag slipper den i tre veckor till!
Det jobbiga med att ha all världens tid på morgonen är dock att jag gärna ligger kvar i sängen lite för länge. Halva dagen försvinner liksom. Och när jag vaknar är det många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag har liksom tid att känna efter på ett helt annat sätt. Tid att reflektera och tid att försöka reda ut saker i mitt inre. Detta på gott och ont. Men det finns en smärta i att möta det som finns på insidan. De tankar och känslor som fortfarande ligger gömda och som så småningom ska bearbetas. Jag har kommit en bra bit, men jag är inte färdig än. Hur mycket jag än önskar att jag var det! Det är bara det att just nu har jag ingen som helst lust att fortsätta. Just nu vill jag bara leva för stunden och njuta av min semester!
Jag försöker fokusera på att vara tacksam för allt jag har, och det går mestadels ganska bra. Men ibland tar de negativa känslorna över och inte nog med att jag är trött på att känna så, jag känner även dåligt samvete och skuld över att jag känner så när jag egentligen har så mycket att vara tacksam för! Jag BORDE vara tacksam HELA tiden!!!!
Nu ska jag ta mig upp ur sängen. Ta en dusch och ära frukost! Senare idag blir det en tur till vrångö. Det blir nog bra! Hoppad ni har det fint!
Sara ❤️
Så har semestern dragit igång!
Semestern har börjat mestadels bra. Vädret har varit helt okej, runt 20 grader och sol och jag känner att jag äntligen börjar känna mig utvilad. Ett minus är att jag stukade foten på volleybollen i måndags och har haltat mig lite igenom dagarna. Annars har jag faktiskt inte så värst mycket att klaga på.
Igår hade jag en fantastisk dag tillsammans med min fina vän Johanna! Vi åkte ner till Halmstad och strosade runt i staden. Sedan åkte vi till Tylösand där vi hängde en stund på stranden innan det var dags för kvällens höjdpunkt och min födelsedagspresent av Johanna; konsert med Carola! Konserten var magisk och vi var helt lyriska efteråt! Gamla klassiker och nya låtar varvades med fina små tal och härliga berättelser. För mig var det stort då Carola verkligen varit en stor idol för mig!
Idag har jag haft en såndär dag då allt gått i slow motion. Hjärnan har liksom inte riktigt varit med. Men trot det har jag ändå fått en del gjort. Satte en ny sats med flädersaft eftersom jag glömde av den förra så att den började mögla. Jag och mamma har planterat om en stor krukväxt. Sedan har jag pillat lite med bilder på datorn, hängt vid havet med Monika och haft spelkväll hos Louise på kvällen. Helt okej dag trots min mosiga hjärna.
Imorgon blir det troligtvis havet igen. Det sköna med semester är att jag kan bestämma det imorgon. Jag måste inte planera!!!
Nu ska jag däremot sova! God natt!
Sara ❤️
Första semesterdagen.
Idag är det min första semesterdag (helgen räknas ju inte), och jag har inte gjort många knop. Skjutsade en kompis till flygplatsen imorse sedan har jag legat på soffan i princip hela dagen. Elvis har varit väldigt gosig och legat i mitt knä i typ två timmar. Mysigt!
Igår och idag har det varit många tankar som snurrat. Jag ÄR tacksam för allting jag har, alla vänner, mitt hem, mitt jobb osv.. Men ändå kommer de negativa tankarna och känslorna ikapp ibland. Det är dock inte lika ofta längre och ångesten är inte lika jobbig, men ändå kan jag inte riktigt känna frihet från det än. Jag antar att det är processen som måste få ha sin gång, och en vacker dag kommer friheten att vara där helt och hållet. Tills dess är det väl antagligen bara att hålla ut, kämpa på och fortsätta att fokusera på allt bra och vackert som finns i mitt liv.
Något som upptagit mina tankar är det faktum att jag har semester. Jag har inte så mycket planer vilket på ett sätt är skönt. Men samtidigt är det lite stressande och jobbigt. Många av mina vänner har familjer eller respektive och kan planera husvagnssemestrar, utlandsresor, sommarstugebesök osv. För dem är de självklart vilka de ska spendera sin lediga tid med. För mig kan det ibland kännas väldigt tomt. Som att jag saknar tillhörighet någonstans. Jag vet att jag har massor med underbara vänner runtomkring mig så jag vet att jag inte är ensam, men tyvärr kan det ändå kännas så. Jag längtar oerhört mycket till den dagen då jag kan få semestra ihop med min familj, mina barn, min man!
Jag hoppas, längtar och drömmer varje dag. Och det positiva är i alla fall att jag under den senaste tiden fått framtidshoppet tillbaka. Hoppet om att jag kommer få leva lycklig och få må bra. Hoppet om att drömmar och böner ska få bli sanna! Hoppet om en ljus framtid. Det bästa ligger framför... Jag måste tro det!
Jag hoppas att semestern kommer erbjuda massor med roliga saker ändå. Ikväll blir det lite beachvolleyboll i Skatås med ett gäng från Connect Church. Det blir nog kul i allafall! :)
Sara ❤️
Natten e ung och jag ligger vaken..
Hatar att ligga och vrida mig i sängen i timmar innan jag kan somna. Har kommit in i en period av dålig sömn igen och det är så frustrerande. Det påverkar verkligen hela mig och mitt mående och jag är rädd för att det ska bli en ond spiral neråt igen, nu när allting ändå känts bra ett tag.
Har varit sjuk ett par dagar och är fortfarande krasslig vilket inte heller bidrar till ett bättre psykiskt mående. Många tankar som snurrar och väldigt svårt att hålla fokus på det positiva. Men jag kämpar på, fast besluten om att allting kommer bli bra en vacker dag.
Som vanligt kommer allting över mig i min ensamhet, och framför allt när jag ligger i sängen och försöker sova. Men jag har hittat sätt att kämpa emot och övervinna ångesten och för det mesta fungerar det bra. Varje gång ångesten kommer är det en fruktansvärd kamp, men varje gång jag övervinner kampen känner jag mig starkare och starkare. Det bästa ligger framför, jag vet det! Jag ska bara kämpa lite till innan jag är där,.
"Det är alltid mörkast före gryningen" heter det ju, och jag tror faktiskt att det värsta mörkret har svept förbi nu. Men solen kanske inte riktigt har kommit ända upp på himlen och efterdyningar av nattens trötthet och mörker hänger fortfarande kvar tungt på mina ögonlock.. Men snart står solen högt på himlen och jag kan få dansa i dess strålglans. Snart, mycket snart.. Jag måste bara tro det!
Nu ska jag göra ett nytt försök till att sova. Måste ju orka jobba dessa knappa två veckor som är kvar innan det är dags för semester. Hoppas jag lyckas!
God natt!
Sara ❤️