Sjuk.. Igen!
Så har man åkt på en förkylning för sjätte gången i år. Det verkar som att jag blir förkyld en gång i månaden nu förtiden.. Såå segt! Idag har jag legat på soffan hela dagen. Det har varit tråkigt, och en hel del negativa tankar har försökt spöka i mitt huvud. Under den senaste tiden då jag faktiskt mått riktigt bra har jag mer och mer lärt mig att bryta de negativa tankarna när de kommer och på så sätt lärt mig att slippa den värsta ångesten. Det är väldigt skönt att kunna klara av det även om den processen också kräver energi och är jobbig.
Jag hoppas på att jag är frisk till imorgon då jag ska spendera eftermiddagen i Connect Church. Imorgon ska jag vara med och spela piano nere i kids, en ny utmaning för mig, men det ska bli roligt. Och på tal om piano så har jag och syrran blivit tillfrågade om att sjunga och spela på ett bröllop i Augusti. Det ska bli roligt, men jag känner redan nu att jag kommer vara nervös. Dels för att jag inte känner brudparet och då känns pressen större, men framför allt för att de bett mig att spela ingångsmarchen på piano, något som jag inte alls känner mig säker på! Jag vet att jag kan klara av att spela låten, och de har även sagt att jag kan göra den väldigt enkel, men frågan är hur nervös jag kommer bli när det väl är dags?! Man får ju liksom inte spela fel.. Detta blir en stor utmaning för mig, men jag försöker intala mig själv att jag gillar utmaningar så samtidigt är nog detta bra för mig ;)
Nu ska jag sova så att jag känner mog bättre imorgon! God natt alla fina!
Sara ❤️
Midsommarhelgen
Har haft en helt fantastisk helg uppe i Linhult. Det var sill, potatis, jordgubbar, lek, spel, bad, grill, blomplockning, härlig gemenskap och allt man kan önska sig. Jag är så otroligt tacksam över att jag får ha alla dessa underbara människor i mitt liv. Det låter klichigt men jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna utrycka min tacksamhet.
För några år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att ha det såhär bra. Att ha så många vänner och att få njuta av livet på riktigt. Får nästan nypa mig i armen ibland. Och det bästa av allt är att det bara kommer bli bättre nu. Jag känner på mig att det vänt på riktigt den här gången och att mitt liv kommer blomma ut ännu mer. Jag tänker aldrig tillåta mig själv att falla in i en depression igen och jag önskar ingen annan att behöva må som jag har gjort!
Jag har fortfarande dippar ibland, och dagar som är jobbiga, men i det stora hela känns det som att depressionen faktiskt har släppt taget om mig en gång för alla!
Nu ska jag sova och hoppas på att få drömma om min framtida man 😜
God natt!
Sara ❤️
Ett tag sedan sist..
Nu var det ett tag sedan jag skrev. Har verkligen haft fullt upp och har inte haft tid eller behov av att skriva. Bloggen har ju funkat lite som en ventil för mig där jag får pysa ut lite av det som snurrar i mitt huvud. Det senaste har jag mått ganska bra och då är det där behovet av att ventilera inte alls lika stort. Men kände ändå att det var saga för en uppdatering. Sedan jag skrev sist har som sagt mycket hänt.
Till att börja med har jag fyllt 30 (!). Jag hade en härlig 30-årsdag, men framför allt hade jag en helt fantastisk 30-årsfest med nästan 50 personer som kom för att gratta mig. Jag kan bara konstatera att jag är så välsignad med så många underbara vänner! 💕
Sedan har det varit lite andra kalas, studenter, avslutningar osv som upptagit min tid. Däremellan har det varit en hel del på jobbet samt massor att fixa med här hemma. Men jag gillar när det händer saker!
Imorgon är det midsommarafton. Jag ska åka till linhult och fira med massa goa vänner och jag hoppas på en härlig midsommarhelg! Ska försöka sova nu så jag är pigg ich glad imorgon.
God natt!
Sara ❤️
Mors dag.
Jag tycker det är fint att ha dagar då man firar saker lite extra. Idag är det mors dag och det är ju en fantastisk dag för alla hjältar som i vått och torrt finns där för sina barn. Idag var jag i kyrkan där mors dag uppmärksammades genom att ge gåvor till alla mammor samt ett tillfälle att fotas framför en fotovägg tillsammans med sina barn. Väldigt fint och säkert väldigt uppskattat av alla mammor som fick uppleva det.
En av alla saker jag kämpar med är min avundsjuka. Och sådana här dagar kan känslorna bli ganska starka. Jag längtar så otroligt mycket efter den dagen då jag själv får bli mamma. Och jag erkänner, jag är lite avundsjuk. Men jag försöker också tänka att min tid kommer, att det bästa ligger framför mig och att jag har så mycket välsignelser som väntar på mig. Jag vill ju så gärna tro att det är sant.
Nu ska jag sova för imorgon blir en lång dag med sommarfest på jobbet!
God natt!
Sara ❤️
Bättre!
Just nu känns det som att jag lever i någon sorts fantasi. Som att detta inte är min verklighet. Jag är så ovan vid att må såhär. Att faktiskt må bra. Har knappt tänkt några negativa tankar den sista veckan och livet har känts lätt och friskt (förutom förkylningen då). Jag har vaknat på mornarna och känt mig förvånad över att jag inte känt någon ångest. Och jag har gått och lagt mig på kvällarna med ett helt annat lugn och jag har kunnat sova gott på nätterna. Jag kan ärligt talat inte minnas när jag kände mig såhär bekymmerslös senast.. Men det var säkert flera år sedan. Kan inte riktigt släppa tanken på att jag snart kanske kommer falla tillbaka igen, men hoppas så innerligt att jag har fel och att jag inte tar ut någon seger i förskott. Men det känns i allafall annorlunda den här gången. Mer på riktigt liksom.
Sedan jag kom hem från Colour Conference i början av maj har jag haft en del saker med mig som jag funderat mycket över. Framför allt vad det innebär att verkligen överlämna allting åt Gud och lita på att han har lösningen. Joyce Meyer sa i sin predikan; "When God begs for obedience he doesn't ask for a sacrifice". Den meningen fastnade hos mig. Det är så lätt att man kompromissar med Gud och överlämnar det som känns bekvämt till honom. Men när det kommer till saker som verkligen är betydelsefulla för oss så är det genast svårare.
Jag har ägnat mycket tid åt att be, reflektera och läsa Bibeln. Och jag tror faktiskt att det är en av anledningarna till att jag mår bättre. På något sätt känns det som att Gud hjälper mig att hitta rätt fokus i min vardag och att han leder mig igenom dagarna.
Jag har också haft mycket mer energi än vanligt och orkat göra saker annat än att jobba. Idag när jag kom hem från jobbet har jag slipat och målat om en bänk, provat husmorsknep för att få bort gula deofläckar på vita kläder (har inte hämtat upp tvätten än så vi får se hur det funkade) och lagat mat. Det händer väldigt sällan att jag har den energin och det är verkligen fantastiskt. Imorgon tänker jag jobba i trädgården om vädret tillåter.
Nu ska jag gå ner och hänga tvätt och sedan blir det nog sängen. Börjar nog bli lite trött nu i allafall!
God natt!
Sara ❤️
Bra vecka
Den senaste veckan har varit bra! Jag har gjort mycket roligt, men också tänlt en hel del. Men jag känner återigen att jag är på väg åt rätt håll, att jag mitt genombrott kommer. Nu hoppas jag bara på att det faktiskt är dags! Att det är min tur att få blomstra. Idag vaknade jag dock med halsont och huvudvärk men det kan man ju leva med. Jag har ändå varit i kyrkan hela dagen och träffat massor av härliga människor. Jag ÄLSKAR min kyrka!
Just nu längtar jag galet mycket efter sommar och värme, det är mitten av maj men det är fortfarande väldigt kallt ute. Jag är trött på att frysa! Tänk när man kan gå i shorts, äta glass på stranden, sitta på altanen och grilla till sent på kvällen, sola och bada! Någon mer än jag som längtar?! ;)
Nu ska jag snart sova, imorgon börjar jag 06.00 igen och med tanke på att jag känner mig krasslig (igen) så är det nog bra med många timmars sömn!
Hoppas ni haft en härlig helg!
Sara ❤️
Likgiltighet blandat med lite andra jobbiga känslor..
Tårarna bränner bakom ögonlocken. Känslan av likgiltighet blandas med känslor av ångest, sorg, tomhet och hopplöshet. Vad jag vill att alla ska förstå, är det faktum att jag inte väljer att känna såhär. Ibland ger jag allt jag har för att kämpa emot, men ibland finns inte orken.
När folk frågar hur det är med mig kämpar jag ofta med mitt svar riktigt hårt. Ibland hatar jag den frågan. Jag är trött på att behöva känna efter. Att behöva ge ett svar. Att behöva ljuga och lägga på ett smile, eller att försöka vara ärlig utan att göra den andre personen alltför obekväm.
Joyce Meyers predikan förra söndagen i Hillsong London handlade om att vila i guds nåd. Att sitta ner tills man är redo att stå, gå och tillsist löpa det lopp som Gud har tänkt för oss. Och att man inte måste prestera massor när man sitter bredvid honom. Han har redan utkämpat den strid som vi står emot genom att han tog all vår synd på sig på korset. Och vi kan vila i det. Och lita på att det bästa ligger framför. Sålänge vi har tro.
Det låter så bra, och så vettigt. Och det låter så lockande. Men det handlar fortfarande om att ha tro, om än så liten som ett senapskorn. Jag får väldigt ofta göra det valet aktivt, valet att tro. Och det kanske är det som är det svåraste, att kämpa mot tvivlen och osäkerheten. Varje dag är en kamp.
Jag önskar så att jag visste vad jag skulle göra. Men jag har ingen aning. Just nu känns det som att jag står och stampar på samma stället. Som att jag är fast i depressionens järngrepp. Jag vet inte om jag någonsin kommer komma ur den. Jag orkar inte ens hoppas. Jag bara ber till Gud att vinden ska vända och att det ska ske ett mirakel och helande på min insida. Jag vill tro att det bästa ligger framför.
Idag tvingade jag mig själv att ta mig in till kyrkan. Idag var det jobbigt. Jag kände mig ledsen och trött och orkade egentligen inte träffa några människor. Men jag tror att det var bra för mig att ta mig iväg i allafall. Ibland måste man bara göra saker för att inte gå under.
Sara ❤️
Tankar.
Halvligger i soffan med katterna bredvid mig och tänker på livet. Tankarna snurrar som bara den. Hade en fantastisk Londonresa förra veckan och kom hem och kände mig motiverad och inspirerad. Så bra undervisning, massa rolig underhållning, härligt häng med underbara vänner och en hel del shopping. London är verkligen en fin stad och den visade sig dessutom från sin bästa sida med sol och vackert väder.
Men denna regniga dag känns allt som bortblåst. Idag har jag haft ont i huvudet, ont i magen och känt mig krasslig. Idag har negativa tankar regnat över mig som hagel och det har varit en kamp att ta sig igenom dagen. Barnen på jobbet har varit högt och lågt och jag har varit en arg och irriterad fröken.
Sådana här dagar blir ensamheten extra påtaglig. Sådana här dagar önskar jag inget hellre än att ha någon som väntar på mig här hemma. Någon som ger mig en kram och frågar hur min dag har varit. Någon som inte tröttnar på mina dåliga dagar och som vänder mina tankar från negativa till positiva.
Mitt liv går upp och ner. Så himla mycket upp och ner att jag inte hänger med. Jag känner mig förvirrad. Och jag skriver för att reda ut mina tankar lite, som en sorts terapi i min ensamhet.
Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att bestämma över sina egna tankar. Det borde ju bara vara att välja vad man ska tänka och att rikta fokus åt rätt håll. Tydligen är jag helkass på det för jag misslyckad varje gång. Men jag är medveten om det och jag jobbar stenhårt på det (även om det inte verkar så).
Nu ska jag gå och lägga mig och försöka läsa lite i Joyce Meyers bok "striden i ditt sinne". Den är verkligen superbra och uppbyggande och efter att ha sett och hört Joyce Meyer live i London känner jag bara för att läsa alla hennes böcker. Men man får ta det lite i taget. Jag är usel på att behålla disciplinen och läsa ut böcker som jag har påbörjat, men kanske kan det förändras?!
Hoppas ni haft en bra dag. Imorgon är det fredag. Kanske kan det bli en bra dag!
God natt!
Sara ❤️
En deppig dag
I natt sov jag inte mycket alls. Drömde en mardröm som gjorde att jag vaknade helt kallsvettig. Skakade och grät och kunde inte hålla ångesten borta och sedan var det helt omöjligt att somna om igen. Tänker inte berätta vad jag drömde här. Det blir liksom lite för privat (även om jag är väldigt öppen i denna blogg). Men jag önskar ingen annan att känna så som jag gjorde i natt.
Idag har jag känt mig väldigt ledsen hela dagen. Och dessutom har jag haft huvudvärk idag igen vilket har gjort att jag varit extra känslig. Jag har aldrig haft migrän tidigare. Men jag tror att jag varit på gränsen till migrän de senaste två dagarna. Huvudvärk (mest på ena sidan), ljuskänslighet och lite lätt illamående. Men det har inte riktigt slagit till ordentligt än, vilket jag innerligt hoppas på att det inte gör.
Idag efter jobbet har jag tvättat, växlat pengar och börjat packa inför London. På onsdag drar vi. Jag var väldigt taggad förra veckan, men känner att jag har tappat det lite. Ska jag vara ärlig känns det lite jobbigt att åka iväg. Men det är väl mina känslor som bara spökar lite med mig. Det kommer säkert bli jättekul när vi väl är där!
Nu ska jag sova! Imorgon blir en lång dag!
Sara ❤️
Irriterad
Just nu känner jag att jag mest går runt och irriterar mig på saker hela tiden. Jag irriterar mig på människor runt omkring mig, jag irriterar mig på barnen på mitt jobb, jag irriterar mig på katterna hemma, på reklamen på tv, på andra bilister, på kassörskan på ICA osv.. Jag irriterar mig till och med på mina närmsta vänner och för att inte tala om hur mycket jag irriterar mig på mig själv! Och jag fattar att problemet ligger hos mig, att jag måste jobba med att ha tålamod med saker och acceptera andra människor som de är. Jag vet inte varför denna irritation blivit så stark det senaste och jag tycker det är väldigt svårt att veta hur jag ska hantera den och jobba med den. Men jag vill inte gå runt och vara en surkärring, vilket jag känner att jag är just nu.
Nu ska jag i allafall sova och hoppas på att jag känner mig mindre irriterad och någorlunda pigg imorgon på jobbet. Har haft på gränsen till migrän nästan hela dagen idag så jag hoppas även på att huvudvärken är borta tills imorgon!
God natt! Sara ❤️
Våren
Jag älskar att våren är här. Allting är ljusare och det som legat gömt under vintern spirar upp och får nytt liv. Den senaste veckan har jag känt mig gladare än på länge och det är helt fantastiskt. Men jag hoppas ändå att det inte bara är på grund av solen och grönskan som jag känner att jag just nu mår bättre. Jag vill inte att mitt mående ska vara så beroende av väder och årstid.
Jag vågar inte riktigt hoppas på den där "lyckliga framtiden" av rädslan för att bli besviken igen, men jag försöker blicka framåt, ta en dag i taget och vara tacksam för alla bra dagar jag får.
Jag önskar att mitt liv vore lite som våren. Att det skulle få börja spira och att jag skulle få blomma ut ordentligt. Jag önskar och längtar men vågar inte riktigt tro att det skulle kunna hända mig. Jag är otroligt tacksam över att jag har vänner som tror åt mig.
Nu ska jag sova efter en tolv timmars arbetsdag. Imorgon bitti ringer klockan 05.00, tjoho!
God natt!
Sara❤️
Sovmorgon!
Ligger fortfarande kvar i sängen och lyssnar på fåglarna utanför fönstret. Idag var det välbehövligt att få sova ut ordentligt då hela veckan och även helgen har gått i ett. Jag orkar inte köra på på samma sätt längre som jag gjorde för några år sedan. Kanske är det åldern som tar ut sin rätt, eller så beror det på att jag numera måste få tid för att stanna upp och bearbeta alla tankar och känslor som snurrar inom mig och som jag tidigare bara tryckt undan. Hursomhelst så känner jag mig mer och mer tillfreds med dessa stunder då jag är bara med mig själv. Jag har verkligen fått öva på att umgås med mig själv utan att få panik varje gång och det går bättre och bättre. Och det handlar väl om att lära sig att älska sig själv och ta hand om sig själv för att orka leva livet.
Idag ska jag in till kyrkan kl 16.00 och jag ser fram emot det. Söndagar är bästa dagen på hela veckan då jag får träffa min "storfamilj"! Men först ska jag städa, tvätta och fixa med lite saker här hemma.
Ha en härlig söndag!
Sara ❤️
Sisterhood
Gårdagens Sisterhood var helt fantastiskt. Så bra budskap från Julie Galanti om hur våra tankar formar våra liv och det kändes som att hon talade rakt till mig! Jag vet att jag har mycket att jobba med och det senaste har det gått väldigt segt, men jag är trött på att låta mitt förflutna definiera mig och min framtid. Jag vill verkligen fortsätta framåt och så småningom komma ur det här. Jag kände att jag fick ny energi igår. Energi att orka fortsätta kämpa. För hur mycket jag än önskar det så är kampen inte över än. Men jag ska vinna! Jag har fått tillbaka lite av hoppet och kämparglöden. Och tävlingsmänniskan som alltid funnits inom mig har tagit sig upp till ytan igen.
Jag är så tacksam att jag har världens bästa hejarklack som hejar fram mig och hjälper mig igenom. Mina vänner betyder ALLT och trots att jag tvivlar ibland så har de bevisat gång på gång att de finns där för mig och att de inte lämnar mig. Jag hade aldrig varit där jag är utan dem och jag önskar att jag kunde visa min tacksamhet till dem ännu mer. Ni vet vilka ni är!
Idag har det varit en lång dag med APT och utvecklingssamtal på jobbet. Var hemma vid halv åtta och har inte direkt orkat göra något speciellt när jag kom hem. Ska dricka lite te för att sedan dra mig till sängs. Imorgon är det fredag och jag ska träffa min Hannamupp <3
God natt!
Sara ❤️
Var snäll mot dig själv, var snäll mot Sara.
En vän sa igår något som jag verkligen borde ta till mig. Det där med att vara snäll mot sig själv. Jag brukar inte gå runt och vara elak mot människor runt omkring mig, men däremot är jag väldigt ofta elak och hård mot mig själv. Jag klandrar mig själv för minsta lilla snedsteg och jag föraktar och till och med hatar mig själv för vissa saker jag gör eller tänker. Jag fattar att det är osunt och att jag knappast växer utav det. Frågan är vad som driver mig till att göra så? Jag har inget vettigt svar och ju mer jag tänker på det, ju mer arg blir jag på mig själv. Varför gör jag såhär? Varför trycker jag ner mig själv så mycket och varför försöker jag inte ens älska mig själv?
Det enda jag egentligen vill är att vara omtyckt av människor runt omkring mig. Att känna mig älskad och viktig. Men mitt i det glömmer jag bort en sak. Att kärleken till mig själv är precis lika viktig! Jag tror att jag behöver öva på det. Att både ge och ta emot kärlek, till mig själv. Jag ska verkligen försöka att vara mer snäll mot mig själv.
Jag är så tacksam över alla mina vänner som står ut med mig, och som ger mig kärlek och tröst när jag behöver. Och jag hoppas att jag en dag kan få vara den som ger kärlek och tröst till dem när de behöver!
"Tack Gud för att jag är så underbart skapad!"
Sara ❤️
Aaaaaaaaaaaaaa!!!!
Vill bara skrika för jag orkar inte mer. När den här jävla ångesten kommer krypande gång på gång vet jag snart inte vad jag ska ta mig till längre. Jag kämpar och kämpar varenda eviga dag men ändå kommer dipparna. Om och om igen. Visst, jag kan se en förbättring och visst går det åt rätt håll. Men tyvärr mycket långsamt. Och frågan är om tålamodet räcker. Om jag orkar vara uthållig och hålla lågan uppe. Om jag orkar kämpa mig igenom. Jag har riktigt bra dagar emellanåt. Och jag kan även ha bra veckor och månader ibland. Det är de snabba svängningarna som gör det så svårt. Ibland kan jag vakna och känna att allt känns riktigt bra, för att sedan samma kväll ligga vaken med ångest och tillsist gråta mig till sömns.
Ofta kommer alla känslor över mig när jag är ensam och får tid över till att tänka. Det är då jag vrider och vänder på alla tankar, går igenom dagen som varit för mitt inre och spelar upp alla situationer där jag kunde agerat annorlunda. Det är då jag grämer mig över alla dagens misslyckanden och hittar fel hos mig själv som kanske egentligen inte finns. Det är då ångesten kommer och trycker ner mig i skorna! Och hur mycket jag önskar jag kunde styra känslorna och tankarna så går det bara inte. Jag har försökt på alla sätt jag förmår men det tycks inte hjälpa.
Jag ber till Gud varje kväll om kraft och hjälp att klara mig igenom och ibland upplever jag att jag fylls av en inre frid som gör att ångesten avtar. Men många gånger känner jag ingenting och det gör mig ofta ännu mer frustrerad. Men jag antar att det är lite så med Gud. Allting kan ju inte bara gå som man vill så fort man ber..
Nu hade jag behövt en stor fet kram!
God natt!
Sara ❤️
Sjuk igen.. :/
Så har man gått och blivit sjuk igen, lagom till helgen. Jag som nästan aldrig brukar bli sjuk har nu blivit det tre gånger denna våren. Vad händer? Visserligen har jag varit väldigt stressad det senaste. Det har varit mycket på jobbet, mycket i privatlivet och dessutom kämpar jag dagligen med min depression. Men jag brukar ändå ha ett bra immunförsvar och klara mig bra från sjukdom.
I övrigt har veckan gått upp och ner som vanligt. I måndags hade jag en riktigt härlig ledig vårdag med underbara vänner. Promenad på stan med Mia och Monika och sedan mysigt häng med Imsens och Larssons. Resten av veckan har jag jobbat. I onsdags var jag dessutom på musikalen Kristina från Duvemåla på Operan med några goa vänner. Den var riktigt, riktigt bra! Idag när jag kom hem från jobbet kände jag mig som sagt krasslig igen. Blir en kväll i soffan och hoppas på att jag känner mig bättre imorgon!
Hoppas ni får en bra fredagkväll!
Sara ❤️
Långfredag part 2
Blev två inlägg idag. Så kan det blir när man har alltför mycket tid för sig själv och tankarna svämmar över. Att skriva blir lite av min terapi när det känns jobbigt. Har inte gjort så mycket idag, mest legat på soffan och tittat på TV. Gjorde ett halvhjärtat försök att försöka vara social och träffa någon, men alla verkade vara upptagna på sitt håll. De enda människor jag träffat idag är de söts grannbarnen som kom och påskade. Tur att jag jade lite godis hemma i allafall.
Läste lite gamla blogginlägg från 2006 och 2007, då min blogg var nystartad. Det väckte en del känslor. Anledningen till att jag började blogga 2006 var att jag redan då mådde dåligt (och hade gjort det ett par år) och kände behovet av att uttrycka det. Och det gör mig så ledsen att inse hur många år som gått sedan dess och att jag fortfarande kan känna samma känslor av ångest och oro.
Även om jag kan se att det gått framåt så känns det som att jag kastat bort så många år av mitt liv på att kämpa mig igenom dagarna. Jag är redo för förändring men det känns inte som att förändringen är redo för mig. Jag vet inte hur jag ska göra. Och även om jag får goda råd och bra stöttning känns det som att jag gör allting fel hela tiden. Som att jag sätter käppar i hjulen för mig själv och tar de mest kämpiga omvägarna för att nå mitt mål. Det känns som att denna processen kommer hålla på ett bra tag till och den står mig redan upp i halsen. Jag kan inte ens beskriva hur trött jag är på att kämpa såhär varje dag!
Jag ville inte hamna i dessa tankebanorna idag. Men tyvärr blev det så ändå. "Låt bli att tänka så" kanske ni tänker, och jag håller med, jag önskar verkligen att jag kunde låta bli. Men tyvärr är det lättare sagt än gjort.
Just nu ligger jag i soffan och tittar på Braveheart. Det var längesedan man såg den filmen alltså men den är faktiskt riktigt bra. Funderar över vad jag ska hitta på imorgon när det är påskafton. Har inga planer än så om någon är ledig och vill hitta på något så hojta! Klarar inte ytterligare en hel dag ensam hemma.
Sara ❤️
Långfredag!
Skulle ha sovmorgon men vaknade kl 07.00. Var egentligen väldigt trött men det gick inte att somna om. Har istället städat, tvättat och varit ute på årets första löprunda. Ligger nu utslagen i soffan med en katt på varje sida om mig och försöker samla tankarna lite. Vill inte låta alla negativa känslor och tankar förstöra denna helgen så jag försöker fokusera på allt positivt jag har och hur mycket jag har att vara tacksam över.
Har inte så mycket planer för helgen vilket är både skönt och lite oroväckande. Vill inte sitta hemma ensam hela påskafton samtidigt som det är skönt att slippa stressa till olika saker. Men det dyker säkert upp något.
Idag, långfredag, har jag tänkt så mycket på vad påsken egentligen innebär. Det går liksom inte att ta in hur stort det faktiskt är att Jesus DOG för oss! Dessutom på ett av de värsta sätten man kan dö på. Allt lidande han utstod för vår skull är helt ofattbart. Och inga ord kan beskriva tacksamheten över att han faktiskt gjorde det. Att han sedan höll sitt löfte och återuppstod igen är ju verkligen värt att fira. På söndag ska jag spendera större delen av dagen i kyrkan och jag ser fram emot en härlig dag.
Nu ska jag hämta upp tvätten och kanske äta något.. Magen börjar kurra lite här.. Ha en härlig dag!
Sara ❤️
Identitet.
Ibland slås jag av hur vissa människor bara har förmågan att alltid vara coola och balla. Att alltid säga rätt saker och att alltid passa in. Att vara den där som människor ser upp till och som är en förebild för många. Jag vet att jag inte är en sådan person och jag vet att jag aldrig kommer bli det. Men ibland avundas jag verkligen människor som har "det". Ibland önskar jag att jag var lite coolare, lite ballare och att jag bara lyckades säga rätt saker i rätt tid. Det kanske är min dåliga självkänsla som talar nu, och jag borde väl egentligen bara intala mig själv att jag duger som jag är och att min roll kanske är att vara någon helt annan. Men jag kan inte låta bli att jämföra mig med andra. Och jag kan inte låta bli att tänka på vad jag hade kunnat göra annorlunda i vissa situationer för att passa in lite bättre eller för att inte verka alltför osäker.
Vissa dagar kan jag komma hem och känna att jag mest gjort bort mig i mina tafatta försök att passa in. Då mina skämt inte alls gått hem och mina kommentarer mest bara försvunnit ut i tomma intet. Eller då jag blivit avbruten gång på gång för att någon annan har något mycket viktigare att säga. Och sådana dagar kommer osäkerheten som ett störtregn över mig och jag kan nästan önska att jag hade stannat hemma istället för att utstå alla negativa tankar och känslor som medföljer en sådan situation.
Jag har haft väldigt svårt att samla mina tankar den senaste tiden. Men en tanke som har dykt upp med lite jämna mellanrum är vem jag egentligen är? Det känns ibland som att jag är mitt uppe i en identitetskris där jag inte riktigt kan komma överens med mig själv. Jag har en klar bild av vem jag vill vara och vem jag "egentligen" är. Men när jag försöker se på mig själv och mitt liv är jag så långt ifrån den personen. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka.
Alla dessa år av psykisk ohälsa har gjort mig till en person som jag inte riktigt känner igen. Det har säkerligen även format mig till att bli den jag är idag, och detta på både gott och ont. Och jag vill ju tro att allt detta lidande ändå har gjort mig starkare och kanske gett mig erfarenheter som jag kommer ha stor nytta av i framtiden. Men just nu känner jag mig väldigt förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska möta mig själv.
Jag tycker det kan vara oerhört skönt att bara skriva av mig lite, och det var i huvudsak därför jag tog upp bloggandet igen. Vet inte om någon läser här, men hade varit lite roligt att veta vilka ni är som gör det i så fall. Hojta gärna till eller lämna en kommentar ;)
Sara ❤️
Är det aldrig bra med den där tjejen?
"Är det aldrig bra med den där tjejen?" Jag får för mig att människor jag möter tänker just så. För alltid är det något som inte är bra med mig, och alltid klagar jag på något. Jag känner det själv och jag är själv så förbannat trött på det.
Samtidigt som jag har så svårt att veta vad jag ska svara när folk frågar hur jag mår. För varje gång jag får den frågan tvingas jag tänka efter, känna efter. Hur mår jag? Och hur mycket jag än vill att svaret ska vara "bra" så har jag väldigt svårt att känna att det faktiskt är det. Sedan kan man ju fråga sig hur ärlig man ska vara. Det beror givetvis på vem som frågar. Ibland blir svaret "bra" eftersom jag inte orkar förklara något mer. Men väldigt ofta känns det så fel att stå och ljuga någon rakt upp i ansiktet och då blir svaret ofta "jag vet inte", "sådär" eller "jotack, jag kämpar på". Jag tycker det är skönt när människor istället säger "hej, kul att se dig" eller liknande för då behöver jag inte känna efter hur jag mår.
Samtidigt så kan jag förvänta mig att mina riktigt nära vänner ska fråga. För annars kan jag lätt tänka att de slutat fråga eftersom de är så trötta på mina evigt negativa svar och att de således tycker jag är jobbig eller krävande (vilket jag kanske i och för sig är).
Frågan är hur man ska hitta en balans där. Och frågan är om man någonsin kommer kunna svara "det är bra" och verkligen, verkligen känna det i hjärtat!
Idag har jag varit i kyrkan nästan hela dagen, och trots att jag känner att det är mycket tankar som snurrar i huvudet så har det varit en ganska bra dag. Och jag är så tacksam över att jag har en kyrka som jag kan kalla mitt andra hem och där jag känner att jag faktiskt vill vara även när det stormar runtomkring!
Nu ska jag sova! God natt!
Sara ❤️